livlangtanlinda

Det är ett himla springande överallt just nu men tror att det är just det som gör att jag håller huvudet ovanför vattenytan. Fick jag själv välja skulle jag nog sova bort den mesta tiden och det blir ganska mycket sömn antagligen för att jag behöver det. Hade tänkt avboka tiden hos M idag men åkte dit och även om det startar en del jobbiga tankebanor efteråt så känns det ändå bra och skönt få prata lite. Tror också jag är så trött psykiskt p.g.a tiden som kommer nu framöver med mammas behandlingar och oro samt att det inte händer något på operationsfronten så att jag kan komma igång med livet igen. Det behövs verkligen någon form av positiv input men det verkar tungt på alla fronter.

Plastikkirurgen A ringde idag från Umeå. Samtalet var väl inte av det positiva slaget heller. Hon hade fortfarande inte mycket att komma med mer än att jag måste åka dit en sväng till och visa upp benet innan dom kan bestämma sig. Detta skulle ta ca tre veckor men vet av erfarenhet att det inte brukar ta den tid dom säger... Sen har dom visst varit inne på att det kanske inte blir en ny knäled p.g.a felställningen men mer kunde hon inte säga då hon inte var ortoped. Min fråga blir ju genast vad man då gör i stället?? Hon pratade igen om hur oroliga dom var för protes infektion p.g.a den dåliga cirkulationen och om att sätta dit en del av en muskel för att öka den. Det dom fortfarande inte är överens om är om det ska ske i en eller två etapper och var dom ska ta muskeln ifrån och om knäled ska sättas in samtidigt. Så nu är det bara att vänta på att få komma dit. Kan säga att jag är rätt less på att vänta och att ortopeder i Umeå kan påverka mitt liv så mycket. Förstår inte hur det kan ta så lång tid och har inte orken att ringa dit och bråka mer än vad jag gör heller. Vet heller inte vad mer jag kan göra än att åka dit och sätta mig i väntrummet och vägra åka därifrån förrän dom har opererat.

/L