Nattmys

 Har haft en oerhört intressant natt. Somnade först efter 01. Kl 03 vaknar jag av att min sambo Egon står och slickar mig i ansiktet ( Egon är en katt om någon missat det) hade jag haft en tvåbent sambo hade jag nog blivit lite konfunderad. Det fanns ingen hejd på hans omsorger och han höll på att krypa ur pälsen så kelig var han. Hade inte hjärta att mota bort honom då han la sig som en halsduk och spann för allt vad han var värd och var bara såå mysig. Delade med honom en lång stund och hann ju såklart piggna till. Vart törstig och hade ett stort glas påskmust vid sängen. Detta glas spillde jag såklart ut och det hamnade på tapeten, hela nattduksbordet och på golvet. Det var ingen liten mängd heller. Det var bara att hämta skurhinken och börja skura samt torka av tapeten så gott det gick. Egon var så glad för han trodde att det var dags att kliva upp. Vid det här laget var jag klarvaken. Slog på ljudboken och somnade tillslut.

Jag vet inte vad som hänt med katten men han är överkelig. Kl 09 kom han igen och började med sina blöta omsorger, la sig på mig och ålade runt och var så mysig. Jag var dock halvt i sömnen men Egon hade inga planer på att låta mig sova för han behövde tydligen kärlek. Så han har legat och myst i över en timme och nu är han glad över att matte har stigit upp. Vad Egon gör? Jo han har lagt sig och sova 🙄 hans väl av "säng" är lite otippad. Han ligger på en av mammas gamla möbler som jag har i sovrummet nedanför fönstret vid elementet. Tycker att det ska vara hårt och obekvämt men han tycker det är varmt och skönt. Tänk jag som var så rädd att han skulle vara sådär skygg och osocial som han var där i början! Nu finns det ingen hejd på tillgivenheten. Han är med mig hela tiden vad jag än gör. Så fort jag ställer mig upp för att gå någonstans så hoppar han upp och går framför fötterna och följer mig dit jag ska. Han är ett sådant sällskap och jag är såå glad över honom! 

Det lär bli en stillsam dag idag. Lite sömn och har shoppingträningsvärk. Man ska inte underskatta shopping som träningsform! Det blev en hel del promenerande och provande. Märker att fler och fler butiker kör kontantfritt. På HM tog dom bara kort nu och skulle fortsätta med det även efter Covid. Det kan inte vara så lätt för den äldre generationen som inte är vana och insatta i det här med att hantera kort och det alltmer " elektroniska" samhället.

Ha en fin dag! 

Fredagssnurr

 Idag har dagen varit lite halv snurrig. Det började med att jag skulle vattna blommorna och råkade välta petflaskan med vatten. Jag kan säga att 1,5 liter vatten på köksgolvet bildar en mindre sjö. Nu fick jag tillslut grepp om den hala flaskjäkeln med mina dåliga händer så allt hann inte rinna ut men rätt mycket!  Fick skura en hel del och hade en väldigt nyfiken katt som hjälpte till.

Jag kände mig less på att vara hemma så beslöt mig för en stadssväng. Innan var jag tvungen att ordna till fejset lite för att inte skrämma slag på någon. Jag använder mig av en blender (En typ av svamp) som jag blöter lite och sen använder till foundation. Jag fuktade blendern, la den på bordet och kom på att jag behövde på damernas. Satte mig sen vid bordet och Egon låg som vanligt där på bordet som sällskap. När jag skulle börja min "förvandling " var blendern helt plötsligt borta...Egon låg på bordet och jag hade varit borta typ 3 minuter. Tittade överallt, under bordet och tittade runt. Jag trodde allvarligt att jag hade blivit senil. Jag började tillslut misstänka min oerhört påhittiga katt. Tillslut gick jag ut i vardagsrummet och se där! Där låg den, på Egons träd! 🙄 förstår inte hur han hunnit sno min svamp och lyckats " dribbla" dit den och sen hoppa upp på bordet, lägga sig och se väldigt oskyldig ut. Men dom är snabba dom små liven. Blendern hittad och lte makeup kunde smetas på men det är bara att inse att man börjar bli gammal 🙄 så den där förvandlingen uteblev.

Men jag åkte in till stan och målet var en vårjacka. Jag engagerade ett butiksbiträde som fick plocka fram halva utbudet. Hittade en svart peakjacka som var vind och vattenavvisande och som jag tyckte om. Jag tyckte att den kändes en aning liten men butiksbiträdet hävdade att den inte såg liten ut. Jag tog på mig jackan och gick runt i butiken och frågade 2 andra expiditer om vad dom tyckte och dom tyckte att den satt jättebra så tillslut tog jag mig till kassan efter att ha snurrat runt med rullatorn och jackan i typ 30 minuter minst och engagerat halva personalen. Efter det inköpet gick jag vidare till HM och hjälpte till med att minska sortimentet så att dom får plats med nya vårkläder. Helt plötsligt släcktes lampor och förvånat frågade jag om dom stängde? " ja klockan är tio i sex " jag har ingen aning var timmarna tog vägen. Måste ha varit på Hansens rätt länge...

Det var bara att beställa taxi hem och vem tror ni körde taxin? Jo den chauffören som körde mig till Umeå efter många om och men. Jag frågade om det var han och det var det. Han frågade om jag glömde mina hörlurar (som jag gjorde) Han måste ha lite dåligt samvete för den ofrivilliga sightseeingen för han skulle hämta mina hörlurar som var på nån upphittarplats i Bergviken och komma och lämna dom i morgon 🙂 bad han dock sätta dom i en påse på handtaget.

Nu har jag fått tid i Umeå för nacken. Ska dit 6e april kl 09 så måste be dom boka en natt på hotell Björken som ligger intill sjukhuset. Känns ganska nervöst och det känns inte roligt att göra ett sånt ingrepp. Men tyvärr är det nödvändigt och jag hoppas att många av mina symtom försvinner.

Nu har jag just sett talang och han som vann var helt otrolig! Jag fattade absolut ingenting. Nu ska jag snart lägga mig med min ljudbok.

Trevlig helg!

Träningsstart

 Igår tränade jag i gymmet för första gången på ca 5 år om inte mer. Det var väldigt jobbigt men samtidigt skönt att komma igng! Jag har ju en hel del att bygga upp kan man ju lungt säga! Jag gick på bandet i lutning ca 15 minuter och det har jag knappt gått sammanlagt de senaste året 🙂 sen gjorde jag övningar med sjukgymnasten och då främst balansövningar. Min balans ör så dålig och jag tror att mycket kommer från nacken och hoppas på att nackoperationen ska göra så att den blir bättre.

Jaa väntar fortfarande på att Umeå ska kontakta mig Ang nacken. Det ringde ju en ortoped hit förra lördagen som så att han glömt skicka remissen till Umeå! Jag blev helt mållös och efter samtalet kom jag såklart på massor av saker ärr säga men fick total hjärnsläpp. Man förväntar sig inte att en ortoped som har jour ska ringa en lördagskväll och berätta det. Inte konstigt jag inte hört något från Umeå...

Har kommit på att jag gillar att laga mat. Trots att det bara är åt mig själv. Det blir oftast mat till 4 backar över. Strålande att ha i frysen. Igår blev det en salig blandning. Går inte efter recept utan kollar runt lite och får nån idé här och en annan där. Igår blev det kyckling nudelsoppa. Hade i lök, vitlök, paprika, lite wok grönsaker, kycklingfilé, soya, tomatpuré, grädde, förskost: chili och örter, naturell creme fraiche, salt, vitpeppar, vatten och nudlar. Jag tror det blev helt ok. Min bror tipsade om att ha kycklingfond och den var oerhört smakrik och mustig. Jag tyckte att rätten blev lite för salt men jag är oerhört känslig för salt och starkt mat så någon annan hade säkert inte tyckt det. Nä nu blev bloggen en matblogg helt plötsligt men det ska det inte bli 🙂

Funderar alltmer på att prova en alternativ behandling för såret. Det händer ju ingenting så kanske värt ett försök. Detta är då något jag måste göra själv då sköterskorna bara följer ordination. Men haft samma omläggning hela tiden sen jag kom hem. I 1,5 år har det sett lika ut och tycker läkarna är extremt nonchalanta!! Dom kollar snabbt och säger fortsätt som ni gör...nu kanske jag får prova en kådsalva  som tydligen används i b.l.a Finland på svårläkt sår. Har inget att förlora! Men det lär ju bli livat...

Nä nu ska jag ägna mig åt favoritsysselsättning! Hänga och vika tvätt.

Må gud vara med er för själv har jag inte tid! ❤

fredagstankar

 Åkte äntligen till stallet i tisdags med Maria och klappade på mjuka mumlar samt såg 2 lektioner. Maria red en av dom nya hästarna som var eeenorm! Men om man är stor måste man vara snäll och det var han verkligen! Jag tror att det kommer att bli en fin häst när han blivit lite äldre och fått lite muskler och erfarenhet. Att sitta och titta på lektioner är både roligt och samtidigt sorgligt. Hade jag inte varit så fysiskt begränsad så hade jag kunnat vara en av dom som red. Det finns fortfarande lite " känsla" kvar och jag satt där och " hjälpte" till på läktaren och tänkte " mer ytterskänkel", led på innertygeln osv. En gång hästmänniska alltid hästmänniska! Mitt mål är ju att en dag ha så pass mkt styrka och balans så jag kommer upp i sadeln. Kommer ju aldrig kunna rida som förr men kanske några varv i ridhuset på någon mycket snäll häst i miniformat 🙂 men bara att vara i stallet ger så otroligt mycket! 

Just nu är jag rätt stressad inombords då jag har så många tunga saker framför mig. Jag tror att nacken kommer bli det första att åtgärda då det omöjligt kan vara bra att gå omkring med lösa kotor som far upp i bakhuvudet och orsakar neurologiska symtom. Har säkert skrivit om det förut med reumatismen har förstört väldigt mycket i både nacke och rygg och jaa...I hela kroppen. Första och andra kotan sitter inte som dom ska och planen är att steloperera. Väntar på att Umeå ska höra av sig för plåtarna är skickade dit då jag ska opereras. Det helt jäkla otroliga är att jag väntat i veckor på att Umeå ska höra av sig. Då ringer telefonen i lördags runt 19. Det var en ortopedläkare som hade jour. Han börjar med att be om ursäkt så mycket och säger att han hade glömt att skicka bilderna till Umeå! Har väntat i veckor och undrat varför dom inte hört av sig! Jag blev totalt mållös.  Efter samtalet hade jag 100 saker att säga men samtalet var så oväntat så blev mest tyst. Detta gjorde inte så att jag fick mer förtroende för sjukvården. 

Efter nacken är planen att operera vänster hand i 2 omgångar. Det kommer betyda att jag kommer att ha en obrukbar hand i 6 månader minst. Jag gruvar mig enormt då det betyder att jag kommer att behöva mer hjälp och främst med stomin. Jag kan inte byta och tömma påsen med en hand. Detta känns otroligt jobbigt. Man vill ju ha en viss integritet kvar. Sen är det väldigt svårt att säga tider då jag behöver hjälp med det. Stomin lever ju sitt eget liv. 

Problemet med dessa operationer är att dom inte vill operera pga såret på magen som fortfarande inte har läkt efter operationen i nov 2019. Jag har väldigt svårt för att läka ihop pga nedsatt immunförsvar, mediciner och andra sjukdomar. Kirurgen här i Sunderbyn sa att såret kanske aldrig läker ihop! Jag har ju ett nät inopererat som är min nya bukvägg. Kroppen vill stöta bort det så läker inte samt att jag har någon bakteri som är resistent i såret. Såret är ca 8 cm långt och 4 ca brett. Nu har jag via en grupp på Facebook fått reda på att det finns sårspecialister och förstår inte varför jag ej fått remiss till en sådan. Finns visst i Umeå. Tycker att kirurgen här känns ganska nonchalanta då jag kommer dit var 3e månad. Dom tittar lite snabbt och säger att vi ska fortsätta lägga om som vanligt. Omläggningen har varit likadan under hela tiden. Får nog ringa och ställa lite krav. Sist jag var där för ca 2 veckor var det jag som sa att jag behöver pencellin för att såret luktade. Sa  t.o.m namnet på pencellinet dom skulle skriva ut! Nu luktar det inte alls. Sen så jag att dom får kontakta teamet i Göteborg som gjorde operationen och rådfråga. Att dom inte gjort det för längesen! Är det meningen att patienten ska behöva tala om för läkaren hur behandlingen ska skötas?

Fredag igen. Veckorna går så galet fort! För mig ser dagarna ungefär likadana ut. Men tycker om helgerna för då har jag ingen hjälp av hemtjänsten och hemsjukvården och kan sova länge 🙂 Egon blir bara mysigare och han är så snäll, social och med överallt. En katt kan betyda såå mycket. Det finns så många katter man kan hjälpa som får illa och man får så mkt tillbaka. Har börjat experimentera i köket. Igår blev det fisksoppa med lax och räkor. Blandade i lite av det som jag hade och blev faktiskt väldigt gott! Tycker det är roligt att laga mat. Igår var moster Anso och Maria här och hälsade på, mkt trevligt att surra av sig och ses live. Maria har ju haft Covid och jag är vaccinerad så det känns rätt lungt. Självklart ska man följa restriktionerna och vara försiktig men man kan inte sluta leva. 

Jag brukar ju länka hit till bloggen ibland. Men jag länkar inte varje gång jag skriver så ni som brukar läsa kan ju kika in då och då ifall jag skrivit något nytt inlägg. Jättekul att ni vill läsa min lilla blogg! 🙂

Trevlig helg! 🌹

lite bilder

efter min stora bukoperation 

på sjukgymnastiken

Egon

Alltid sällskaplig!

Man blir trött av blanketter!

Blandade tankar

 Tiden går så galet fort trots att man tillbringar den till största delen mellan 4 väggar. Fick en chock då jag såg att jag inte bloggat sen 27 januari! Jag vet faktiskt inte alls vars februari tog vägen 🙄 tänkte i allafall att jag skulle uppdatera lite. 

Tillvaron just nu och en tid tillbaka har bestått av ett rännande på sjukhus i vanlig ordning och tyvärr fått en del dåliga besked. Röntgen av nacke och rygg var rent ut sagt förskräckliga! Även om jag inte kan tyda röntgenbilder såg jag ändå att det verkligen inte såg normalt ut! Läkarna hade tagit upp mitt fall på en sittrond och gått igenom bilderna och dom hade bara konstaterat att det nog krävs en operation och plåtarna är skickade till Umeå. Jag är faktiskt väldigt förvånad över att dom inte kallat mig ännu då jag faktiskt har rätt allvarliga neurologiska. Har fått en nackkrage som jag använder och den ger ett rätt behagligt stöd men är otroligt opraktiskt. Kan ex inte svara i telefonen för kragen går upp till öronen så hinna av med den om man ex väntar på viktigt samtal. 

Var till Umeå i veckan till handkirurgen. Resan dit är en historia för sig. Kom nästan 1,5 timme för sent och skulle vara där 15.00. Dom stängde 16.00. Men ibland råkar man på fina, omtänksamma människor. Dom höll öppet för mig på övertid så att mitt ärende inte blev helt i onödan! Dom hade t.o .m gjort en liten matsäck! Tyvärr var det inte så goda nyheter. Röntgen visade totalt felställda händer. Lederna har hamnat helt fel och tummen ligger helt ur led samt ramlat ned på nåt sätt. Vi försökte komma fram till vad som är viktigast och det är klart tummen så att jag kan greppa och bära saker. Efter tummen blir det handleden. Det knepiga är att det då blir totalt 6 månader med gips och obrukbar vänster hand. Kommer behöva mycket mer hjälp och det värsta är stomin. Jag måste på något sätt lära mig hantera den med en hand. Det är ju väldigt svårt att säga en tid dom ska komma och sköta den! Den lever ju sitt eget liv. Läkarna skulle prata ihop sig om operation och vet inte om nacken kommer före. Problemet är att dom inte vill operera alls så länge jag har ett öppet buksår.

Buksåret vill ju inte läka. Har ju ett främmande implantat där och kroppen verkar inte vilja acceptera det. Det är meningen att huden ska växa över plantatet och såsmåning växa ihop. Jag var till kirurgen igår då såret luktat väldigt och varit mer smetigt så jag föreslog en kur med Dalacin som hjälpt mot det förut. Sen föreslog jag att dom skulle kontakta kirurgerna i Göteborg som gjorde operationen och höra om dom har nåt förslag. Så besöket igår styrdes liksom av mina förslag...🙄 såvitt jag vet är jag inte läkare även om jag tror att jag snart skulle behärska det 🙂 men det tog hårt då dom så att såret kanske aldrig skulle läka...hur blir det då med alla operationer som måste göras? Åter igen moment 22.

Har länge funderat på att stänga igen denna blogg. Det kan inte vara så intressant att bara läsa om sjukdomar och sjukhus. Men har upptäckt att den är praktisk för mig själv att kunna gå bakåt i tiden och kolla något. Sen är det skönt att rensa huvudet lite. Jag har valt att dela med mig på bloggen och även på Facebook. Blir väldigt förvånad över att människor sällan skriver om/delar med sig om mindre roliga saker. På Facebook får man så ofta se statusar där allt " fantastiskt" och bilder som visar på hur otroligt härligt och bra allt är. Visst ska man absolut dela det man vill och det är ju bra om allt är så bra och tillvaron fantastisk men jag har svårt att tro att livet alltid är en dans. Varför verkar människor ha så svårt att dela med sig av mindre positiva saker? Vill man framstå som väldigt lyckad och att det är svårt att känna sig "svag". Jag skriver mina statusar på Facebook direkt från hjärtat och dagens sanning.

Jag har en del framför mig gällande operationer osv. Men just nu har jag inga infektioner osv som kräver sjukhusvård. Just nu kan jag inte bli bättre förrän operationerna gjort och det kommer ta en väldig tid. En del kanske upplever mig som nonchalant gällande ex nacken och att jag allmänt tar för lätt på saker. Det gör jag inte! Men har man haft och har så många olika skador/sjukdomar så kan man inte gå in på alla på djupet och fastna i tankar kring det. Jag har varit med om så mycket fruktansvärt, trauman för livet. Jag tror att hjärnan hjälper till och släpper lite i taget. Psyket skulle inte orka annars. Jag får helt enkelt välja mina "strider" och ta det viktigaste först. Sen är det så att jag är väldigt "luttrad" efter alla jobbiga år. Jag tar inte så allvarligt på mindre viktiga saker men som en frisk person skulle ta på allvar och genast åtgärda. Jag har ex bitit sönder en tand samt har hål men har inte orkat ta tag i det. Jag måste även kontakta en ögonläkaren i Sunderbyn då optikern såg lite grå starr och det har liksom ramlat bort. En frisk person hade nog ringt samma dag. Jag ska såklart ta tag i det men det är så mycket hela tiden. Nu har jag skrivit en lista på allt jag måste ta tag i! Förutom alla läkartider och sjukhusbesök har jag massa intyg, blanketter och mail att skriva till olika institut. Jag tycker hela mitt liv handlar om sjukdomar, skador, operationer osv. Men jag är inte en sjukdom! Jag är Linda! Ta mig som jag är eller gör något annat!

Nu har jag kommit igång med sjukgymnastiken. Har varit där idag och tränat muskler jag knappt har. Gick lite på gåbandet samt tränade lite balans. Direkt efter det åkte jag på apoteket och stannade sen på Ica. Handlade lite för helgen för willys hade inga lediga tider förrän måndag. Sen gick jag hem i halkan. Jag tror att jag har träningsvärk i morgon. När jag tränar så är det liksom allt eller inget och redan idag fick sjukgymnasten bromsa. Men jag gillar att träna för man mår så mkt bättre inombords.

Annars lufsar vi runt jag och Egon. Egon är som en ny katt. Det är Egon som får mig att kliva upp på morgonen/förmiddagen. Jag är så fruktansvärt glad att jag har honom! Han håller mig sällskap vad jag än gör. Han ligger på bordet då jag sitter och ex sminkar mig, på köksbänken om jag diskar, på golvet i badrummet och kollar då jag duschar, i soffan och nu har han börjat sova med mig 🙂 det tog lite tid. När jag går runt i lgh och plockar springer han med runt fötterna. Slutar väl med ortopeden. Det är nog många som inte förstår hur mkt en liten katt kan betyda. Men det stora problemet är vem som kan ta hand om honom då jag ex måste in på sjukhuset. Detta tynger mig verkligen! Så om någon som läser detta har mjh att hjälpa mig med Egon om det blir aktuellt så snälla hör av dig! Skriv ett meddelande på Facebook där du söker på Linda Bäckqvist ❤ jag vill verkligen inte behöva göra mig av med honom! 

Nu har jag fått mina 2 vaccinationer mot Covid samt att jag har haft det. Alltså är det fritt fram att hälsa på! Jag känner mig rätt lugn men håller såklart restriktionerna. Det är tufft för många som måste isolera sig en längre tid för man blir väldigt ensam och väggarna kryper närmare. Men det är bara under en period och fhv får vi grepp om detta jäkla virus snart. Ett stort ❤ till alla drabbade och all kärlek till er som mist någon anhörig! ❤

Jag tycker att man ska ta tillvara livet. Jag tycker att relationer till andra är bland det viktigaste i livet! Varför umgås människor så lite med sina nära och kära? Har sociala medier tagit över så mkt så att det inte längre är så viktigt att träffas "fysiskt" längre? Jag saknar verkligen riktiga tjejkvällar! Prata minnen och skratta! Hur svårt kan det vara om man bor i samma stad? Jag tar mig lätt iväg med färdtjänst och har mkt tid så jag hälsar gärna på om jag är välkommen och ni är så välkommen hit! Det krävs ingen direkt planering. Man säger en dag som passar bara. Människor behöver fysiska möten! Jag är heller ingen belastning som någon kanske tror. Jag går bra med rullatorn. Det är otroligt tråkigt att inte känna sig välkommen för att någon tror att det blir en jätte belastning. Jag vet såklart att denna Covid står och har stått i vägen länge nu för fysiska möten men jag hade samma tankar innan Covid. Jag tycker inte att man vårdar sina relationer särskilt bra. Gäller såklart inte alla! Men nu börjar det öppnas upp och fysiska möten blir möjliga. 

Oj! Blev långt detta inlägg. Måste utfodra mig själv och snygga till lite i boet. Trevlig helg på er alla! Kram! 🌹🌹🌹