Åkte äntligen till stallet i tisdags med Maria och klappade på mjuka mumlar samt såg 2 lektioner. Maria red en av dom nya hästarna som var eeenorm! Men om man är stor måste man vara snäll och det var han verkligen! Jag tror att det kommer att bli en fin häst när han blivit lite äldre och fått lite muskler och erfarenhet. Att sitta och titta på lektioner är både roligt och samtidigt sorgligt. Hade jag inte varit så fysiskt begränsad så hade jag kunnat vara en av dom som red. Det finns fortfarande lite " känsla" kvar och jag satt där och " hjälpte" till på läktaren och tänkte " mer ytterskänkel", led på innertygeln osv. En gång hästmänniska alltid hästmänniska! Mitt mål är ju att en dag ha så pass mkt styrka och balans så jag kommer upp i sadeln. Kommer ju aldrig kunna rida som förr men kanske några varv i ridhuset på någon mycket snäll häst i miniformat 🙂 men bara att vara i stallet ger så otroligt mycket!
Just nu är jag rätt stressad inombords då jag har så många tunga saker framför mig. Jag tror att nacken kommer bli det första att åtgärda då det omöjligt kan vara bra att gå omkring med lösa kotor som far upp i bakhuvudet och orsakar neurologiska symtom. Har säkert skrivit om det förut med reumatismen har förstört väldigt mycket i både nacke och rygg och jaa...I hela kroppen. Första och andra kotan sitter inte som dom ska och planen är att steloperera. Väntar på att Umeå ska höra av sig för plåtarna är skickade dit då jag ska opereras. Det helt jäkla otroliga är att jag väntat i veckor på att Umeå ska höra av sig. Då ringer telefonen i lördags runt 19. Det var en ortopedläkare som hade jour. Han börjar med att be om ursäkt så mycket och säger att han hade glömt att skicka bilderna till Umeå! Har väntat i veckor och undrat varför dom inte hört av sig! Jag blev totalt mållös. Efter samtalet hade jag 100 saker att säga men samtalet var så oväntat så blev mest tyst. Detta gjorde inte så att jag fick mer förtroende för sjukvården.
Efter nacken är planen att operera vänster hand i 2 omgångar. Det kommer betyda att jag kommer att ha en obrukbar hand i 6 månader minst. Jag gruvar mig enormt då det betyder att jag kommer att behöva mer hjälp och främst med stomin. Jag kan inte byta och tömma påsen med en hand. Detta känns otroligt jobbigt. Man vill ju ha en viss integritet kvar. Sen är det väldigt svårt att säga tider då jag behöver hjälp med det. Stomin lever ju sitt eget liv.
Problemet med dessa operationer är att dom inte vill operera pga såret på magen som fortfarande inte har läkt efter operationen i nov 2019. Jag har väldigt svårt för att läka ihop pga nedsatt immunförsvar, mediciner och andra sjukdomar. Kirurgen här i Sunderbyn sa att såret kanske aldrig läker ihop! Jag har ju ett nät inopererat som är min nya bukvägg. Kroppen vill stöta bort det så läker inte samt att jag har någon bakteri som är resistent i såret. Såret är ca 8 cm långt och 4 ca brett. Nu har jag via en grupp på Facebook fått reda på att det finns sårspecialister och förstår inte varför jag ej fått remiss till en sådan. Finns visst i Umeå. Tycker att kirurgen här känns ganska nonchalanta då jag kommer dit var 3e månad. Dom tittar lite snabbt och säger att vi ska fortsätta lägga om som vanligt. Omläggningen har varit likadan under hela tiden. Får nog ringa och ställa lite krav. Sist jag var där för ca 2 veckor var det jag som sa att jag behöver pencellin för att såret luktade. Sa t.o.m namnet på pencellinet dom skulle skriva ut! Nu luktar det inte alls. Sen så jag att dom får kontakta teamet i Göteborg som gjorde operationen och rådfråga. Att dom inte gjort det för längesen! Är det meningen att patienten ska behöva tala om för läkaren hur behandlingen ska skötas?
Fredag igen. Veckorna går så galet fort! För mig ser dagarna ungefär likadana ut. Men tycker om helgerna för då har jag ingen hjälp av hemtjänsten och hemsjukvården och kan sova länge 🙂 Egon blir bara mysigare och han är så snäll, social och med överallt. En katt kan betyda såå mycket. Det finns så många katter man kan hjälpa som får illa och man får så mkt tillbaka. Har börjat experimentera i köket. Igår blev det fisksoppa med lax och räkor. Blandade i lite av det som jag hade och blev faktiskt väldigt gott! Tycker det är roligt att laga mat. Igår var moster Anso och Maria här och hälsade på, mkt trevligt att surra av sig och ses live. Maria har ju haft Covid och jag är vaccinerad så det känns rätt lungt. Självklart ska man följa restriktionerna och vara försiktig men man kan inte sluta leva.
Jag brukar ju länka hit till bloggen ibland. Men jag länkar inte varje gång jag skriver så ni som brukar läsa kan ju kika in då och då ifall jag skrivit något nytt inlägg. Jättekul att ni vill läsa min lilla blogg! 🙂
Trevlig helg! 🌹
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar