Tiden går så galet fort trots att man tillbringar den till största delen mellan 4 väggar. Fick en chock då jag såg att jag inte bloggat sen 27 januari! Jag vet faktiskt inte alls vars februari tog vägen 🙄 tänkte i allafall att jag skulle uppdatera lite.
Tillvaron just nu och en tid tillbaka har bestått av ett rännande på sjukhus i vanlig ordning och tyvärr fått en del dåliga besked. Röntgen av nacke och rygg var rent ut sagt förskräckliga! Även om jag inte kan tyda röntgenbilder såg jag ändå att det verkligen inte såg normalt ut! Läkarna hade tagit upp mitt fall på en sittrond och gått igenom bilderna och dom hade bara konstaterat att det nog krävs en operation och plåtarna är skickade till Umeå. Jag är faktiskt väldigt förvånad över att dom inte kallat mig ännu då jag faktiskt har rätt allvarliga neurologiska. Har fått en nackkrage som jag använder och den ger ett rätt behagligt stöd men är otroligt opraktiskt. Kan ex inte svara i telefonen för kragen går upp till öronen så hinna av med den om man ex väntar på viktigt samtal.
Var till Umeå i veckan till handkirurgen. Resan dit är en historia för sig. Kom nästan 1,5 timme för sent och skulle vara där 15.00. Dom stängde 16.00. Men ibland råkar man på fina, omtänksamma människor. Dom höll öppet för mig på övertid så att mitt ärende inte blev helt i onödan! Dom hade t.o .m gjort en liten matsäck! Tyvärr var det inte så goda nyheter. Röntgen visade totalt felställda händer. Lederna har hamnat helt fel och tummen ligger helt ur led samt ramlat ned på nåt sätt. Vi försökte komma fram till vad som är viktigast och det är klart tummen så att jag kan greppa och bära saker. Efter tummen blir det handleden. Det knepiga är att det då blir totalt 6 månader med gips och obrukbar vänster hand. Kommer behöva mycket mer hjälp och det värsta är stomin. Jag måste på något sätt lära mig hantera den med en hand. Det är ju väldigt svårt att säga en tid dom ska komma och sköta den! Den lever ju sitt eget liv. Läkarna skulle prata ihop sig om operation och vet inte om nacken kommer före. Problemet är att dom inte vill operera alls så länge jag har ett öppet buksår.
Buksåret vill ju inte läka. Har ju ett främmande implantat där och kroppen verkar inte vilja acceptera det. Det är meningen att huden ska växa över plantatet och såsmåning växa ihop. Jag var till kirurgen igår då såret luktat väldigt och varit mer smetigt så jag föreslog en kur med Dalacin som hjälpt mot det förut. Sen föreslog jag att dom skulle kontakta kirurgerna i Göteborg som gjorde operationen och höra om dom har nåt förslag. Så besöket igår styrdes liksom av mina förslag...🙄 såvitt jag vet är jag inte läkare även om jag tror att jag snart skulle behärska det 🙂 men det tog hårt då dom så att såret kanske aldrig skulle läka...hur blir det då med alla operationer som måste göras? Åter igen moment 22.
Har länge funderat på att stänga igen denna blogg. Det kan inte vara så intressant att bara läsa om sjukdomar och sjukhus. Men har upptäckt att den är praktisk för mig själv att kunna gå bakåt i tiden och kolla något. Sen är det skönt att rensa huvudet lite. Jag har valt att dela med mig på bloggen och även på Facebook. Blir väldigt förvånad över att människor sällan skriver om/delar med sig om mindre roliga saker. På Facebook får man så ofta se statusar där allt " fantastiskt" och bilder som visar på hur otroligt härligt och bra allt är. Visst ska man absolut dela det man vill och det är ju bra om allt är så bra och tillvaron fantastisk men jag har svårt att tro att livet alltid är en dans. Varför verkar människor ha så svårt att dela med sig av mindre positiva saker? Vill man framstå som väldigt lyckad och att det är svårt att känna sig "svag". Jag skriver mina statusar på Facebook direkt från hjärtat och dagens sanning.
Jag har en del framför mig gällande operationer osv. Men just nu har jag inga infektioner osv som kräver sjukhusvård. Just nu kan jag inte bli bättre förrän operationerna gjort och det kommer ta en väldig tid. En del kanske upplever mig som nonchalant gällande ex nacken och att jag allmänt tar för lätt på saker. Det gör jag inte! Men har man haft och har så många olika skador/sjukdomar så kan man inte gå in på alla på djupet och fastna i tankar kring det. Jag har varit med om så mycket fruktansvärt, trauman för livet. Jag tror att hjärnan hjälper till och släpper lite i taget. Psyket skulle inte orka annars. Jag får helt enkelt välja mina "strider" och ta det viktigaste först. Sen är det så att jag är väldigt "luttrad" efter alla jobbiga år. Jag tar inte så allvarligt på mindre viktiga saker men som en frisk person skulle ta på allvar och genast åtgärda. Jag har ex bitit sönder en tand samt har hål men har inte orkat ta tag i det. Jag måste även kontakta en ögonläkaren i Sunderbyn då optikern såg lite grå starr och det har liksom ramlat bort. En frisk person hade nog ringt samma dag. Jag ska såklart ta tag i det men det är så mycket hela tiden. Nu har jag skrivit en lista på allt jag måste ta tag i! Förutom alla läkartider och sjukhusbesök har jag massa intyg, blanketter och mail att skriva till olika institut. Jag tycker hela mitt liv handlar om sjukdomar, skador, operationer osv. Men jag är inte en sjukdom! Jag är Linda! Ta mig som jag är eller gör något annat!
Nu har jag kommit igång med sjukgymnastiken. Har varit där idag och tränat muskler jag knappt har. Gick lite på gåbandet samt tränade lite balans. Direkt efter det åkte jag på apoteket och stannade sen på Ica. Handlade lite för helgen för willys hade inga lediga tider förrän måndag. Sen gick jag hem i halkan. Jag tror att jag har träningsvärk i morgon. När jag tränar så är det liksom allt eller inget och redan idag fick sjukgymnasten bromsa. Men jag gillar att träna för man mår så mkt bättre inombords.
Annars lufsar vi runt jag och Egon. Egon är som en ny katt. Det är Egon som får mig att kliva upp på morgonen/förmiddagen. Jag är så fruktansvärt glad att jag har honom! Han håller mig sällskap vad jag än gör. Han ligger på bordet då jag sitter och ex sminkar mig, på köksbänken om jag diskar, på golvet i badrummet och kollar då jag duschar, i soffan och nu har han börjat sova med mig 🙂 det tog lite tid. När jag går runt i lgh och plockar springer han med runt fötterna. Slutar väl med ortopeden. Det är nog många som inte förstår hur mkt en liten katt kan betyda. Men det stora problemet är vem som kan ta hand om honom då jag ex måste in på sjukhuset. Detta tynger mig verkligen! Så om någon som läser detta har mjh att hjälpa mig med Egon om det blir aktuellt så snälla hör av dig! Skriv ett meddelande på Facebook där du söker på Linda Bäckqvist ❤ jag vill verkligen inte behöva göra mig av med honom!
Nu har jag fått mina 2 vaccinationer mot Covid samt att jag har haft det. Alltså är det fritt fram att hälsa på! Jag känner mig rätt lugn men håller såklart restriktionerna. Det är tufft för många som måste isolera sig en längre tid för man blir väldigt ensam och väggarna kryper närmare. Men det är bara under en period och fhv får vi grepp om detta jäkla virus snart. Ett stort ❤ till alla drabbade och all kärlek till er som mist någon anhörig! ❤
Jag tycker att man ska ta tillvara livet. Jag tycker att relationer till andra är bland det viktigaste i livet! Varför umgås människor så lite med sina nära och kära? Har sociala medier tagit över så mkt så att det inte längre är så viktigt att träffas "fysiskt" längre? Jag saknar verkligen riktiga tjejkvällar! Prata minnen och skratta! Hur svårt kan det vara om man bor i samma stad? Jag tar mig lätt iväg med färdtjänst och har mkt tid så jag hälsar gärna på om jag är välkommen och ni är så välkommen hit! Det krävs ingen direkt planering. Man säger en dag som passar bara. Människor behöver fysiska möten! Jag är heller ingen belastning som någon kanske tror. Jag går bra med rullatorn. Det är otroligt tråkigt att inte känna sig välkommen för att någon tror att det blir en jätte belastning. Jag vet såklart att denna Covid står och har stått i vägen länge nu för fysiska möten men jag hade samma tankar innan Covid. Jag tycker inte att man vårdar sina relationer särskilt bra. Gäller såklart inte alla! Men nu börjar det öppnas upp och fysiska möten blir möjliga.
Oj! Blev långt detta inlägg. Måste utfodra mig själv och snygga till lite i boet. Trevlig helg på er alla! Kram! 🌹🌹🌹
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar