Den sista veckan har varit upp och nervända veckan på dom flesta områdena. Trots möten och samtal med diverse läkare och samtal med handläggare och biståndshandläggare så är jag inte helt på det klara med vad som kommer att hända, och framförallt när. Hur som helst så börjar jag tydligen vara redo för hemgång. Förra veckan nämde en av kirurgerna korttidsboende igen på ronden som är över innan man förstått att dom varit inne i rummet så hann inte bemöta det eller ställa frågor utan hann bara säga att jag inte vill eller ska på något sånt boende. Det kunde vara aktuellt om 2 veckor ca i såfall.
Hade ett längre läkarsamtal med p.a.l (patientansvarig läkare) jag hade frågor och han sa då att vi skulle ha ett möte med alla ansvariga läkare och prata igenom framtida vård när jag åker hem. Det mötet hade vi igår. Då utskrivnings datum är satt så har kommunen visst bara 3 dagar på sig att samordna alla hjälpinsatser för efter det får dom betala för sjukhusvården så dom vill såklart ha hem patienten fort...mitt utskrivningsdatum var först satt till igår torsdag då mötet skulle äga rum så på tisdagen fick jag veta att jag ev skulle åka hem torsdag eller fredag 🤨 jag blev otroligt chockad, hade 100 frågor, kände mig totalt oförberedd och blev rätt skärrad. Har man legat 3 år och 2 månader på sjukhus och dessutom lider av svår depression och behöva många hjälpinsatser och förändra hela ens liv behöver man få längre tid på sig att förbereda sig på. Det kommer att bli en enorm omställning att lämna sjukhuset.
Fick i allafall stanna över helgen och har inte fått något exakt datum och jag får olika besked beroende på vem jag pratar med. Jag har ställt in mig på att jag ev åker hem till veckan för här på kirurgen är jag färdigbehandlad. Visst har vi pratat om utskrivning för jag hade inte tänkt bosätta mig här för evigt men helt plötsligt gick allt väldigt fort. Jag hade en helt annan bild i huvudet om hur utskrivningen skulle gå till. Jag trodde att dom ville ha såren, syresättningen, blodsockret och allmäntillståndet i bättre skick, att behandlingen med ketaminet skulle fortgå här på plats samt att vi skulle trappa ner på medicinerna under ordnade former och att jag skulle få träna med sjukgymnasten och bli starkare fysiskt samt att ketaminet fhv skulle hjälpa mig med depressionen. Jag trodde att jag skulle skrivas ut till den 1 mars och flytta direkt till den nya lägenheten men nu kommer jag att behöva bo i min nuvarande som inte alls är anpassad samt har trappor. Jag kommer bara göra dom absolut nödvändiga resorna ex hit för att få ketaminet 1 ggr vecka men jag skulle ju verkligen behöva fortsätta träna med sjukgymnast och kommer känna mig rätt isolerad men får försöka tänka att det bara är för en kortare tid.
Som det verkar kan jag få lägenheten tidigare kring den 14e feb och det vore ju toppen! Kanske för datumet med sig lite positiva vindar. Tro mig. Jag vill verkligen hem men till den nya. Jag vill inreda och köpa lite nytt och beställa konst från Pernilla ❤ och jag vill verkligen köpa mig en liten 4 bent kamrat. Kan inte tänka mig en tillvaro utan ett husdjur. Om någon läser detta och vet ifall det finns någon form av jourhem där man kan lämna hunden om man ex måste in på sjukhus igen ( INTE 3 ÅR! ) eller någon som mot ersättning såklart kan tänka sig agera stödhem. Men har först tänkt få min vardag att fungera och bli hel. Sen måste jag hitta rätt hund som inte kräver så mycket motion utan helst myser 🤗
För över 1 år sedan upptäckte man via ett artärprov att jag samlar på mig koldioxid då jag har syrgas. Fick då bara ha en halv liter. Men efter operationen har jag som sagt haft låg syresättning och därför behövt syrgas hela dagarna och kring 2 liter. För några månader sedan frågade jag någon av läkarna om vi inte skulle ta ett nytt sånt prov då jag haft så mkt syrgas. Inget hände. Vid mötet igår så jag att dom faktiskt får remittera mig till lungläkare och ta reda på varför jag har så dålig syresättning. Idag kom en lungläkare förbi och han tog detta artärprov som visade att jag hade ett extremt högt värde på koldioxiden i blodet. Jag var koldioxidförgiftad och han sa att jag lika gärna bara kunnat dö i sömnen. Jag ska alltså vara glad över att jag lever...vad hade hänt om jag inte krävt att få träffa lungläkare och dom skickat hem mig med syrgastub? Nu får jag inte ha någon syrgas alls. Dom vill att jag ska ha andningsmaskin som jag provat och det finns inte en chans att jag kan ha en sån. Du har mask över både näsa och mun och man får nästan panik. Blåser nu i andningsrör, rör mig mer och sitter mer och tänker på att andas djupt och fhv räcker det. Frågade läkaren hur KF yttrar sig och han svarade extrem trötthet, hög puls och svettningar b.l.a och dessa tre saker har jag verkligen lidit av. Har ibland inte orkat ha ögonen öppna...dom kanske borde ha lyssnat på mig och tagit det där provet...bara en tanke 🙄 men vi har ju så bra sjukvård i Sverige.
Orkar inte skriva mer. Får berätta sen om mötet och hemgång och hur alla insatser i hemmet fungerar. En hemtjänstgrupp i några veckor för att sedan byta då jag flyttar. Ordna alla insatser för att sen byta ansvariga. Tur att det inte är mitt problem.
Trevlig helg!
fredag 17 januari 2020
lördag 11 januari 2020
2020
Nytt år. 2020. Det låter som ett år med en fin klang liksom. Året 2019 och många år innan det kan jag mer än gärna sudda ut och gräva ner väldigt djupt. Nu har jag haft min beskärda del av ohälsa och elände så jag skulle bli grymt besviken om inte livet kunde visa mig att det faktiskt finns saker i livet som kan göra så att man mår bra och får vara hyfsat frisk och glad.
Har hunnit få 4 behandlingar av Ketamin med varierande resultat. Fick det nu i torsdags och mådde mkt bättre psykiskt några timmar efteråt men sen kom svackan i form av ångest och mådde inte alls bra. Fredag mådde jag rätt bra fram till em men sen likadant så det går verkligen upp och ner. Hade ett längre läkarsamtal med Andreas som är min kirurg där jag kunde ställa lite frågor och prata igenom lite saker. Det verkar som dom tycker att jag är färdig här på kirurgen då såret kan skötas av hemsjukvården och sen får jag antagligen något slags larm jag kan trycka på vid akuta situationer. Min förhoppning var att jag kunde vara kvar här och fortsätta träna med sjukgymnasten och bli starkare fysiskt samt få behandling av Ketamin och få hjälp med allt annat som kräver vård och få någon förklaring till min enorma trötthet. Tror den till stor del kommer av utmattningsdepression och av bukoperationen samt hela situationen För mig är ju buken bara en del. Något som är rätt akut är ju mina höga blodsockervärden och att syresättningen blir så låg så fort jag är utan syrgas. Har ju ingen syrgas hemma...Det är många bitar som fattas i pusslet
Vi ska ha ett stort möte med alla inblandade läkare samt med kommunen om vilka hjälpinsatser jag skulle behöva. Jag ser så fram emot flytten till nya lägenheten, få inreda, få vara ifred, sova bland mina saker i egen säng och bestämma vad jag ska äta och när osv. Samtidigt känns det såklart lite otryggt då jag i över 3 år haft personal runt omkring mig och ett larm att trycka på om något skulle hända. Det kommer att bli en stor omställning men till det positiva hoppas jag! 🙂 Det var ju tal om korttidsboende igen fram tills inflyttningen till den nya lgh men jag orkar inte gå igenom en flytt före flytten och vill verkligen inte bo på ett korttidsboende med mer eller mindre dementa gummor och gubbar. Jag får leva isolerat i min nuvarande lägenhet och det blir ju inte så länge.
Men något jag verkligen vill ha är ju en liten hund eller katt. Problemet blir ju vem som kan hjälpa mig med den lilla pälsbollen då jag ex måste läggas in, göra någon operation och dylikt. Har tyvärr ingen i min närhet som jag vet kan agera jourhem eller om jag i stället kan vara jourhem/stödfamilj åt något djur som kanske farit illa innan ett permanent boende hittas men då ska man klara av att skiljas från det lilla livet 😥 jag kommer ju inte få någon egen familj och barn och jag har så mycket kärlek att ge till ett djur och fullkomligt älskar djur så har någon ett förslag så lämna gärna en kommentar 😍 Jag kommer att ansöka om en elrullstol och när vovve blir trött får han sitta i korgen därframme och sen gör vi Hertsön osäkert 🙂🌷tror även att en katt skulle uppskatta att få åka med. Dessa år på sjukhus har jag inte träffat många djur så har ren djurabstinens 🙄
Nu har mina två fina bröder just gått och jag ska äta sushi 🤗👍fick remicade igår så lite spak idag. Jag hoppas att håller mig vaken några timmar till.
/Linda
Har hunnit få 4 behandlingar av Ketamin med varierande resultat. Fick det nu i torsdags och mådde mkt bättre psykiskt några timmar efteråt men sen kom svackan i form av ångest och mådde inte alls bra. Fredag mådde jag rätt bra fram till em men sen likadant så det går verkligen upp och ner. Hade ett längre läkarsamtal med Andreas som är min kirurg där jag kunde ställa lite frågor och prata igenom lite saker. Det verkar som dom tycker att jag är färdig här på kirurgen då såret kan skötas av hemsjukvården och sen får jag antagligen något slags larm jag kan trycka på vid akuta situationer. Min förhoppning var att jag kunde vara kvar här och fortsätta träna med sjukgymnasten och bli starkare fysiskt samt få behandling av Ketamin och få hjälp med allt annat som kräver vård och få någon förklaring till min enorma trötthet. Tror den till stor del kommer av utmattningsdepression och av bukoperationen samt hela situationen För mig är ju buken bara en del. Något som är rätt akut är ju mina höga blodsockervärden och att syresättningen blir så låg så fort jag är utan syrgas. Har ju ingen syrgas hemma...Det är många bitar som fattas i pusslet
Vi ska ha ett stort möte med alla inblandade läkare samt med kommunen om vilka hjälpinsatser jag skulle behöva. Jag ser så fram emot flytten till nya lägenheten, få inreda, få vara ifred, sova bland mina saker i egen säng och bestämma vad jag ska äta och när osv. Samtidigt känns det såklart lite otryggt då jag i över 3 år haft personal runt omkring mig och ett larm att trycka på om något skulle hända. Det kommer att bli en stor omställning men till det positiva hoppas jag! 🙂 Det var ju tal om korttidsboende igen fram tills inflyttningen till den nya lgh men jag orkar inte gå igenom en flytt före flytten och vill verkligen inte bo på ett korttidsboende med mer eller mindre dementa gummor och gubbar. Jag får leva isolerat i min nuvarande lägenhet och det blir ju inte så länge.
Men något jag verkligen vill ha är ju en liten hund eller katt. Problemet blir ju vem som kan hjälpa mig med den lilla pälsbollen då jag ex måste läggas in, göra någon operation och dylikt. Har tyvärr ingen i min närhet som jag vet kan agera jourhem eller om jag i stället kan vara jourhem/stödfamilj åt något djur som kanske farit illa innan ett permanent boende hittas men då ska man klara av att skiljas från det lilla livet 😥 jag kommer ju inte få någon egen familj och barn och jag har så mycket kärlek att ge till ett djur och fullkomligt älskar djur så har någon ett förslag så lämna gärna en kommentar 😍 Jag kommer att ansöka om en elrullstol och när vovve blir trött får han sitta i korgen därframme och sen gör vi Hertsön osäkert 🙂🌷tror även att en katt skulle uppskatta att få åka med. Dessa år på sjukhus har jag inte träffat många djur så har ren djurabstinens 🙄
Nu har mina två fina bröder just gått och jag ska äta sushi 🤗👍fick remicade igår så lite spak idag. Jag hoppas att håller mig vaken några timmar till.
/Linda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)