Det var längesen jag skrev ett inlägg här och det beror på att jag varit och fortfarande är väldigt sjuk. Jag skrevs ut från kirurgen i slutet på januari och jag var såå glad över att äntligen få komma hem efter över 3 års sjukhusvistelse. Dock blev glädjen kort för jag vaknade den första natten hemma med feber och kände att allt inte var som det skulle. Jag har tyvärr väldigt vaga minnen av vad som riktigt hände och över en vecka är helt borta. Jag minns att hemtjänsten hjälpte mig och ringde ambulans och sen har jag korta minnesfragment från intensiven. Jag hade väldigt dåliga värden, andades inte själv och hade inget mätbart blodtryck. Hade hög feber och fått akut njursvikt och blev därför även läkemedelsförgiftad då min kropp inte kunde rensa ut all medicin jag stod på. Hade vid detta tillfälle höga doser av oxycontin och hade även tagit morgonmedicinen två gånger för att jag var så förvirrad och dålig.
Det mesta är som ett töcken och jag hade hemska hallucinationer och visste inte var jag var eller vad som hände. Fick även genomgå en operation av urinvägarna men vet fortfarande inte riktigt vad dom gjorde. Jag hade en andningsmaskin som skulle hjälpa mig med andningen och jag kommer ihåg att denna var otroligt obehaglig och den var inte alls synkad med de andetag jag själv tog. Jag orkade tydligen bara ta 3 andetag i minuten.
Jag tror att det var en tisdag jag åkte in och först en vecka senare började jag bli lite mer medveten. Kunde under denna tid inte kontakta mina anhöriga som inte hade en aning om vad som hänt eller var jag var. Men med hjälp av sjukhusprästen kunde min bror kontaktas och efter lite detektivarbete av moster Åsa kunde dom lokalisera mig och få information om vad som hänt.
Blev successivt bättre och blev flyttad till Ava med hjärtövervak men nu ligger jag på en medicin avd sen flera veckor tillbaka. Här har jag tyvärr fått den ena infektionen efter den andra och fick det tunga beskedet att jag nu även fått Corona. Det var och är fruktansvärt tungt och jag är livrädd för att det ska bli allvarligt då min kropp redan är så utsatt och inte hunnit återhämta sig efter allt som varit. Jag känner mig så otroligt ledsen och ensam och kan ju inte få besök och en kram av mina anhöriga. Det känns ungefär som att bara ligga och vänta på sin egen avrättning eller nåt och är så rädd för att syresättningen ska bli dålig eller att jag får svårt med andningen. Ingen vet heller när och hur jag smittats och symtomen kan gå upp och ner i veckor. Denna ovisshet önskar jag ingen. Jag är fruktansvärt besviken på sjukvården då jag redan från början sagt att jag behöver enkelsal pga min höga infektionsrisk men ingen har brytt sig om det och jag är rätt säker på att jag blivit smittad av en medpatient som från dag 1 hostat och kraxat. Tyvärr har dom inga svar eller väldigt diffusa och lär aldrig få reda på hur jag smittats men nu är det viktigaste att jag blir frisk!
Tyvärr har jag nu oroat mina nära och kära som är liksom jag själv väldigt oroliga för hur detta kommer att sluta. Jag tycker verkligen att jag definitivt inte behövde Corona på allt som redan var. Har med hjälp av firmor och anhöriga flyttat till en stor rymlig lgh på bottenplan med altan men har fortfarande inte själv kunnat se den ännu. Det var i början på förra veckan tal om hemgång men ja...Det är det inte längre. Jag vill bara hem, må bra, skaffa en liten vovve och få börja leva igen! Så snälla Gud om du nu finns så låt mig bli frisk igen! Så sjuk som jag var då jag intensivvårdades, då dom inte visste om jag skulle klara mig men som jag gjorde så kan ju inte ett virus innebära slutet.
Jag vill tacka er alla underbara människor för erat stöd och för alla värmande kommentarer på ex facebook. Jag orkar inte vara inne så mkt på sociala medier men ska försöka uppdatera er om vad som händer. Har tyvärr väldigt svårt för att skriva och orken är inte så bra men jag läser det ni skriver och era inlägg gör mig så glad! TACK! ❤
Nu ska jag försöka ta mig igenom denna dag och tyvärr har jag mer feber men ingen direkt lungpåverkan och bara det fortsätter så! Håll alla era tummar och skicka positiv energi via cyberrymden åt mig. Nu har jag i af gjort en liten uppdatering så alla som undrat var jag tagit vägen fått lite svar. Var rädda om varandra.
/Linda
