Hjäp vad tiden går. Jag var helt övertygad över att julafton var nästa måndag...nu är det bara att hålla tummarna för att jag ska vara så pass pigg så att jag orkar åka på permission till mormor där släkten ska samlas. Vi är så pass många så alla ryms inte att äta hos mormor och det blir lite för mycket för henne för hon är ju ändå 86 år och hör dåligt och har blivit ganska glömsk. Övrig släkt kommer efter alla ätit och min taxi åker tillbaka 21. Jag hoppas bara att jag orkar med så många timmar och att det inte händer några missöden som på luciadagen då jag och kollega Eva var på stan. Det var min första permission på månader och katetern började strula från första stund. Eftersom jag inte är så känslig så bjuder jag på detta lilla missöde...vi skulle gå ut från Lindex då jag säger åt Eva att jag tyckte rullgösta gick ovanligt trögt. Mkt riktigt, hela påsen och påsen den låg i och slangen hade totalt trasslat in sig i hjulet. Den satt superhårt och Eva satt på alla fyra och försökte förtvivlat få upp härvan. Jag kunde ju inte kissa alls för allt var ju igentäppt och satt som berget. Så när det inte kunde bli värre så tömde sig påsen över hela Lindex golv 🙄 så där satt/stod vi med urin omkring oss och alla kunder tittade intresserat. Det är inte alla som kissat på Lindex ☺ bad så mkt om ursäkt och ville ha den där superkraften som gör en osynlig men näää. Efter en stund lyckades Eva få lös eländet och som tur var klarade vi oss från att bli blöta. Minnesvärd lucia och jag hann även shoppa också. Blev 2 poncho, ett par byxor, en röd lång tröja och en blå glittrig omlottröja.
Möte i måndags med Maria, Nikita, Marie, Andreas, Marcus per telefon, Laila och Magnus. Inget nytt egntligen. Andreas vill ha en längre friskare period och att huden är bättre och att jag går framåt gällande rehabilitering och inga svåra infektioner. Han skulle kontakta Matthias i manchester och vi ska ha möte igen i januari. Det låter som att dom aldrig tänkt operera och att ligga här månad in och månad ut gör mig galen snart. Visst jag har blivit starkare men det går väldigt sakta. Det är en sån inre stress då man inte kan påverka själv mer än med det jag redan försöker. Nu är det jul och nyår och dom flesta är jullediga och det händer ingenting.
Nu är det bara att hålla tummarna för att jag kan åka iväg på måndag och få umgås med släkten och komma härifrån ett tag. Önskar er alla en riktigt fin jul och var rädda om varandra! Kram! ❤❤❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar