torsdag 5 september 2019

Att vara. Eller icket vara...

På måndag är det bara två veckor kvar tills jag åker mot Göteborg för att göra operationen som jag har väntat på i närmare 3 år. Operationen är planerad till onsdagen samma vecka. Detta slog mig nu i måndags och gjorde mig väldigt nervös och det känns totalt overkligt för jag har väntat så länge och liksom glömt bort den lilla detaljen, alltså operationen...Det har hunnit blåsa så många vindar och hoppet har tänts och släckts och kommer faktiskt inte ihåg alla turer och hinder på vägen, alla tårar och  besvikelser, infektioner, skov, väntetider och alla brister i inblandade läkares kommunikation med varandra.
Jag drar absolut inte alla läkare över en kam. Det finns riktiga guldkorn som jag vet vill mitt bästa och som jobbat hårt för att operationen ska kunna genomföras av dom rätta personerna med dom bästa kunskaperna och nu är det bara att hoppas på att teamet i Göteborg kan hjälpa mig!

Som jag skrivit förut måste jag vara i bästa tänkbara skick då operationen ska ske. Tyvärr är jag inte det. Jag var pigg och i rätt bra skick fram till juli ungefär men sen har jag bara mått sämre. Har känt länge att något inte stämt i kroppen och när dom tog ut pencellinet efter operationen av njurstenen har det som bara blivit värre. Blev skickad till önh för att städa i öronen då jag hade lock och lite ont i v öra men det visade sig vara dubbelsidig ö infl samt infektion i båda hörselgångarna och blev insatt på pencellin i både droppform och som tabletter. Men öronen blev bara sämre och fick starkare droppar igår och ska tillbaka i morgon. Dom dammsuger i öronen och det är väldigt otrevligt då man har ont bara något nuddar vid öronen. Öronen har varit så svullna att jag knappt haft nåt hål in till örat. Jag är så van vid att alltid ha så svåra besvär så dessa " vanliga " sjukdomstillstånd blir mest en axelryckning och då jag har så starka värktabletter så känner jag inte smärta så fort och det kan skapa problem och ex detta med öronen hann gå alldeles för långt. Är väldigt snygg i kompresser dränkta i asolsprit över öronen och ett hårband runt. Asolsprit tar tydligen ner svullnader. 👍

Har länge legat på en nästan normal snabbsänka på runt 30-50. Så jag bad dom kolla en i förrgår då jag kände mig så matt och nu var den 150 🤕 tyvärr beror det inte på öronen så vet inte varför den blivit högre och vad min allmänna sjukdomskänsla beror på. Jag hoppas det beror på ett vanligt skov för det är dags för remicade igen och det känns i leder och syns på huden. Problemet är att man inte får ta remicade 5 v innan operationer. Nu har dom beslutat att jag ska få det i allafall då jag inte kan opereras om jag är jättedålig i ett skov med hög sänka och som bara blir värre tills jag får medicin igen. Beror det hela i stället på en infektion kan den bli väldigt allvarlig av remicade eftersom remicade sätter ned immunförsvaret. Om jag får någon komplikation efter operationen ex en sårinfektion så kan den bli svår och långdragen. Kroppen läker mkt sämre så det finns en anledning till att det ska ha gått minst 5 veckor sedan sista infusionen av remicade som går ur kroppen efter ca 4-5 veckor. Det känns lite som att spela rysk roulett.

Jag låter säkert väldigt negativ men är inte van att någonting går min väg. Jag brukar känna på mig saker och tyvärr tror jag inte att jag kommer att kunna åka iväg den 23e. Jag tror inte att jag kommer att vara i ett operabelt skick då. Jag hoppas, hoppas att jag har fel! och att det faktiskt är dags nu för vändningen som börjar med att jag slår upp ögonen på uppvaket och känner efter på vänster sida på magen och märker att Zlatan äntligen har hämtat sin boll. Ska proppa i mig vitaminer och tänka positiva tankar och försöka att inte oroa mig så mycket. Remicade i morgon och helgen utvisar om det var ett ledskov och då blir jag piggare eller en infektion och då blir jag inte piggare.

Nä nu börjar Keno! Ser det varje kväll och sen går jag in på tv4 play och ser om det 3 gånger. Såå spännande och helst om man inte spelar! 😳

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar