Jag vill umgås med mina vänner och med min familj och släkt utanför sjukhusets väggar. Vill kunna strosa på stan och göra onödiga inköp. Vill rida, vara i stallet och mysa med Thåtte. Vill träna, promenera och gå tillbaka i jobb. Vill gå ut, se folk och äta och dricka gott med människor som står mig nära. Vill kunna handla och städa och pyssla i min lägenhet. Vill kunna köra min bil och slulle t.o.m kunna tänka mig att ge den en service. Vill kunna busa med mina brorsbarn och kanske skaffa en hund. Vill resa och få tillbaka mitt liv.
Inga konstigheter kan jag tycka men just nu känns det som om jag vore på en annan planet. Livet pågår där ute medans jag tillbringar mer tid på sjukhus än hemma. Detta är inget liv. Jag är så fruktansvärt less på allt vad sjukhus, smärtsamma undersökningar, veliga läkare, uteblivna operationer och komplikationer heter. Jag är så less på att alltid ha ont. Jag vill också ha banala saker att gnälla över som skoskav och snö. Så krävande är jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar