Ibland prövas tålamodet och ibland prövas tålamodet verkligen. Hade tid på ögon idag 13:15 och var klar 15:50. Hade så fruktansvärt ont i ryggen så visste inte hur jag skulle sitta. Det hela började med att nån lärling som pratade väldigt dålig svenska skulle utföra hela undersökningen och efter det skulle den ordinarie läkaren göra samma sak för att om nödvändigt korrigera den första läkarens undersökning- Läkare A. Läkare A gjorde allt i ultrarapid och var inte tjenis med några apparater eller ens få i ögondropparna i ögonen. Han höjde och sänkte bordet där man skulle ha hakan minst 400 gånger och sa åt mig typ 20 ggr att jag skulle titta på crista!? Tillslut frågade jag vad crista är? Han gav sig på någon förklaring men fattar fortfarande inte vad han menade för allt jag såg var röda laser streck och en gul symbol. Måste varit crista...
Det tog 15 min för honom att skriva in mina personuppgifter och vid detta laget hade jag så ont så finns inga ord. Efter många om och men var han klar och läkare nr två skulle ta över. Läkare nr två stack ut huvudet och ropade in en annan patient...sa ifrån att jag inte kunde sitta längre och då kom han farandes med ögondroppar gånger fyra i ordningen och sen skulle läkare A göra ögonbotten undersökningen och sen skulle han också titta. Rullades in i ett rum och han fick inte till något utom att säga att jag inte skulle blinka och höja och sänka bordet och dra i min haka och trycka handen mot bakhuvudet...andas...
Tillslut fick jag nog och sa att jag inte orkade längre. Han gick då för att hämta läkare B. Väntade tio minuter i rummet och tio i väntrummet och inget hände. Rullade då iväg till receptionen och bad dom ringa avd för att bli hämtad. Orkade inte en sekund längre. Då kommer läkare A och försöker övertyga mig om att komma med men nu är jag så less, förbannad och har ont så han lyckades ej övertyga mig. Läkare A går iväg och 20 sekunder senare kommer både A och B farandes. Läkare B tar bara tag i rullstolen och drar iväg med mig och säger: nu gör vi klart detta. I rummet sitter redan en familj som blir utkörda.
Efter x antal timmar är jag åter på rummet och fått smärtstillande. Kan konstatera att av alla jäkla undersökningar är detta den segaste jag någonsin varit med om! Sen hatar jag att få ögondroppar och lysande föremål i ögonen och sitta med hakan i nån kopp och stirra in i obehagliga röda laser ljus. Å vaddå inte blinka? Det är ju för fasen en reflex. Det är tur att just jag inte är nålrädd eller särskilt harig för har fått gå igenom så mkt otrevliga undersökningar men sätta saker i ögonen eller sonder och topsar i näsan det hänvisar jag till någon annan.
Var det bra då i ögonen? Jo jag är nästan säker på att allt såg bra ut. Hade en aning bråttom därifrån så lyssnade halv bra. Tummen ner för förseningar och irritations moment. Inget ont om läkare A men håller man på att gå sönder av smärta är tålamodet inte det bästa. Visst dom måste ju lära sig och språket är så viktigt! Jag förstod inte mkt av vad han sa. Tyvärr.
Nu middag i min suddiga värld. Ser halvgott ut. Man kanske alltid sätta droppar som gör allt suddigt. Då kanske maten är ätbar ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar