En vecka har gått sen jag vaknade ur min Törnrosa sömn. Har känt mig bättre och bättre och vi tränar varje dag. Förra torsdagen kunde jag inte ens sitta på sängkanten, komma upp ur sängen eller sköta mig själv överhuvudtaget. Hade tappat all muskelkraft och benen bar inte alls. Idag är det inga problem med att sätta mig upp, förflytta mig till rullstol, gå med gåbord fram och tillbaka i korridoren med två vilopauser men vi har bara tränat igår och idag. Sjukgymnasten har varit sjuk i veckan annars kommer hon varje dag. Vi gör även olika övningar.
Har gjort en riktig comeback. Jag hoppas så att det håller i sig. Det som är värst är hungern...kan inte fatta hur jag ska stå ut till februari/Mars och säkert längre. Tror ej man får sig en saftig stek efter en omfattande operation. Ska få äta lite på julafton. Som jag längtar! Orolig bara hur magen reagerar.
Bror Magnus har varit hit med torsdags leveransen. Tyvärr inga vindruvor 😟 Får försöka överleva. Men har jag överlevt hjärnhinneinflammation borde jag överleva det med.
Lev och må!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar