Sedan den senaste ECT behandlingen i fredags har ingenting varit sig riktigt likt. Blev totalt förvirrad av behandlingen och det är INTE mkt jag kommer ihåg av helgen och vad jag har gjort. Jag kommer ihåg att jag trodde att jag jobbade här, att jag tillhörde personalen men enligt personalen har jag varit väldigt förvirrad och inte mkt har fungerat som det ska. ECT är ström som kopplas till hjärnan och utlöser kramper likt kramper du får vid EP anfall och dessa utsöndrar måbra hormoner ex serotin som du har för lite av vid ex depression. Behandlingen har få biverkningar men får du dom är det bara att sluta med behandlingen. Minnet fungerar inte, jag trodde jag tillhörde personalen och ännu är allt väldigt suddigt. Ska gå in på 1177 och läsa mina vårdanteckningar för helgen. Ska i allafall inte fortsätta med behandlingen så väntar på att ansvarige från psykiatrin ska komma hit och föreslå en ny behandling för jag mår långt ifrån bra. Efter fredagens behandling känner jag mig mer ångestfylld, orolig, otrygg, dåligt minne och allmänt mkt mer låg. Känner som inte riktigt igen avd och rummet eller mig själv. Fick just veta av en kvinna som jobbade i helgen att dom varit tvungen att ta hit medicinjouren för jag hade bara somnat mitt i en mening och varit svår att få kontakt med, hade varit väldigt svag på benen och kunde inte gå alls. Föll även ifrån rullstolen och har så fruktansvärt ont i nacken och vet inte om det kommer från det. Har då aldrig känt nåt liknande. 🤕
Från reumatologen är ju allt färdigt för att operationen av buken ska kunna genomföras. Har den medicin som för mig fungerar bäst och blir nog tyvärr inte så mkt bättre. Man kan säga att bollen ligger hos kirurgen och att dom ska godta den form jag är i för den kanske inte blir så mkt bättre. Fysiskt är det lång väg kvar men har blivit mkt starkare men efter bukoperationen får jag ju börja om från början från sängläge och upp med gåbord och sakta börja gå igen. Lär ju ändå bli lite lättare utan en 4 kilos klump på ena sidan. Så just nu väntar jag på besked från kirurgen och från psykiatrin Ang fortsatt behandling. Kirurgen måste ju ta något beslut om var och när operationen kan utföras och ställa mig i kö till ex Linköping om det blir där vilket jag hoppas. Jag vill absolut inte till manchester igen.
Igår var Pernilla här på möte med jobbet så hon svängde förbi och surrade en sväng. Alldeles för kort men hon hade ju ridningen, inte alls avis 😶❤ nästa vecka är planen att åka på permission och möta upp Anna som är hemma och se båda Maria och Pernilla rida 😃 det var längesen så det blir skoj! Åsa kommer också hem men inte hundra vilken dag det var. Jag hoppas på en piggare vecka så jag orkar med minst två permissioner
Nu väntar jag på bror Fredrik och i morgon är det torsdag så då kommer Magnus med sin nya bil. Den är inte ny ny men för dom är den ny. Den vanliga är på lagning. Nåt stort dyrt fel med motorn tror jag det var. Alltid ska något krångla. Tänk om man någon gång skulle ha medvind i seglen och bara njuta av livet. Det hade vart nåt! 🌹🥂
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar