Det har varit en helg med många svackor och många funderingar. ECT behandlingen fungerade inte på mig och efter den sista har inget varit sig likt. Har läst och fått information om att man kan ha minnesstörningarna upp till ett år efter sista behandling...känns inte sådär vidare muntert. Jag känner ju igen alla människor, personal, vänner och anhöriga men får det inte riktigt att stämma i rummet fast jag haft samma rum i över ett år. Har konstiga känslor i kroppen. Känner mig otrygg, mörkrädd och helt ur balans och ledsen. Saknaden efter mamma och pappa är mkt större och någonting måste hända snart Ang operationen för jag kan inte leva såhär längre. Jag är orolig för att mitt psykiska mående helt ska fara åt Randers.
I veckan skulle jag i allafall få träffa någon från psykiatrin. Har tyvärr inga bra erfarenheter av den och jag hoppas att det är den läkare jag träffat och som var den som satte in mig på ECT som jag får träffa nu. Han är ju dock aldrig här, hörde att han bara jobbade 20% här och han har ju inte direkt tagit reda på hur varken tidigare subutex behandling gått eller nu ECT behandling. Dom måste ju sätta in nåt annat som fungerar för jag kan ju inte gå igenom en stor, riskfylld bukoperation om jag inte är psykiskt stabil.
På tisdag ska jag i allafall till stallet och se både Pernilla och Maria rida 😃 taxin hämtar mig 17 och hemfärd 21. Anna och mysan är hemma från storstan och ev går det att locka ut moster Åsa som också är hemma på besök från Halmstad. Vore sååå kul om vi kunde träffas och samtidigt se tjejorna rida och känna hästlukt i borrarna och slippa detta j...la sjukhus några timmar och träffa finaste folket och fyrbenta vänner ❤❤❤🌹🌹🌹
I helgen har det faktiskt hänt något stort. Jag har gått helt utan stöd! Har skjutit fram gåbordet några meter och sen gått i kapp med en personal på sidan. Såg väl ut som att jag hade nallat av handspriten för min balans är INTE bra och orkade inte långt då det fattas väääldigt mkt muskler men jag gick för egen maskin! 😃 idag känns det som om jag blivit överkörd av en lila bandvagn, jag har träningsvärk överallt men det måste ju betyda att muskler finns här någonstans trots allt. Det var inte många veckor sedan personalen fick dra på mig kläderna för jag var tvungen att hålla i mig för att inte ramla.
Haft usel aptit och mått illa flera dagar så det har varit sådär med maten. Blivit näringsdryck, kaffe, chokladbollar och vingummi...🙄 nu ska jag fortsätta lyssna på min ljudbok och ladda inför middagen. Skönt med måndag i morgon så kanske jag får träffa någon från psykiatrin för tänker inte må såhär.
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar