lördag 30 november 2019

Skitsnack

Alltid trevligt att få komplimanger och ibland är dom av det mer ovanliga slaget. I veckan fick jag höra att min stomi var så liten och gullig 🙂 det ni! Att få stomi hör till dom sakerna människor verkligen är livrädda att få och så var det även för mig. Men som med mycket annat grundar det sig i okunskap och dom flesta vet inte vad det innebär att leva med stomi. För många ger en stomi dom livet tillbaka. Dom har levt med hemska smärtor, inte kunnat äta då allt bara runnit rakt igenom, ständigt hålla koll på var närmaste toalett ligger och ofta inte hinna fram i tid. Många rasar i vikt och är riktigt sjuka. Har hört så många säga att stomin är det bästa som hänt dom och själva bett sin läkare om att få bli opererade för att slippa dom hemska smärtorna, kunna äta som vanligt, slippa isolera sig för att dom inte törs lämna hemmet och toaletten och allt vad det innebär psykiskt.

Jag kan inte påstå att jag tog det särskilt bra då jag var tvungen att få stomi. Jag vägrade men det blev akut och hade inget annat val. Mina tarmfickor hade blivit så inflammerade och spruckit så tarminnehållet hade läckt ut i buken. Man var tvungen att ta bort en bit av tjocktarmen då den var i så dåligt skick och för att avlasta tarmsystemet lägger man ut en liten del av antingen tjocktarmen eller tunntarmen på magen i stället. Det finns många olika varianter har jag förstått och jag är inte bra på att förklara för jag förstår knappt själv och hjärnan har tagit semester.

Vid min senaste operation var man tvungen att ta bort hela tjocktarmen för att den inte fick plats i buken då utrymmet där krympt som jag tidigare skrivit om. Detta känns ganska jobbigt eftersom den var i gott skick och tanken var ju att lägga ned stomin och gå på toaletten som vanligt men fick i stället en annan variant, en illeostomi som tyvärr är mer besvärlig. Man har lagt ut en liten del av slutet på tunntarmen på magen och sätter sen dit en påse. En av nackdelarna är att man äter/dricker och födan hamnar som vanligt i magsäcken och sen ut i tunntarmen som inte hinner ta upp vätskan och maten så det som kommer ut är ofta väldigt vattnigt och man hinner inte ta upp näringen och behöver ibland få stöddropp osv. Tyvärr kommer även medicinen ut hela och får då inte den smärtlindring jag behöver. Den sista veckan har jag haft mkt besvär med detta men får nu uppstoppande tabletter som hjälper lite. Men man blir väldigt matt och slut när man ej hinner ta upp näringen.

När människor hör ordet stomi tänker nog dom flesta på en påse med skit som luktar och som man bär omkring. Men oftast är påsen tom då man tömmer och byter den och filter gör att det inte luktar något. Då luktar det mer från stomilösa människors "avfall ". Det kan bli lite pinsamt då tarmen lever om för man kan ju inte styra den eller hålla inne luft som ska ut och det är ju ganska bra för man ska ju inte hålla sig. Ofta fortsätter magen sköta sig som innan, brukade du besöka finrummet och läsa en tidning vid en ungefärlig tid varje dag så brukar man få byta eller tömma påsen vid samma tid. Man lär sig med tiden vad som triggar igång och vad man ska och inte ska äta. Jag är fortfarande i lärofasen och det har och är lite jobbigt just nu då vi inte hittat rätt bandage och näringen passerar tarmen för fort. Skulle självklart vilja slippa stomi men en fungerande stomi är inte äcklig på nåt sätt och luktar ingenting. Ofta ser man inte ens var påsen sitter eftersom det sällan är nåt i den och då är den platt. Det finns påsar till alla ändamål och massor av varianter och man får prova sig fram 🙂 min stomi är ungefär stor som en mindre jordgubbe.

Det finns MASSOR att skriva om detta men jag är inte tillräckligt kunnig och nu går ögonen i kors. Dom ska i af chansa och ge mig remicade till veckan 🙄 hela min kropp skriker efter det men dom har hittat nya bakterier i magen som inte gynnas av det och ej heller såret...samtidigt läker ingenting då allt annat är så dåligt. Som alltid, allt går runt. Såret har blödit ordentligt på fm och vätskar mycket mer🤕
Ursäkta allt skitsnack idag och ingen blev säkert klokare och jag har skrivkramp men så får det vara.

Grattis familjen Nilsson till den lilla fyrbenta sötnosen!

/L

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar