måndag 26 september 2016

mörker/ljus

Är inte så flitig på att uppdatera just nu. Känner mig rätt låg då hälsan sviktar rätt mycket, är väldigt aktiv i sjukdomen och medicinen fungerar inte så måste byta men till vad? Har läkarbesök på reuma nästa vecka så då får vi se vad dom har tänkt sig. Jag är otroligt glad över att remiss nu är skickad men samtidigt är jag så nervös då det är stora operationer. Ska antagligen bara dit för konsultation första svängen och tänk om dom säger att dom inget kan göra...Sen strular det med blodsockret och måste ta tag i att ordna ett möte med diabetes ssk då jag tycker att jag inte har så bra känsel under fötterna och diabetes kan just orsaka känselbortfall i nerverna under fötterna. Det är så mkt hela tiden. Det bara snurrar runt och in och ut på sjukhus och jag får hela tiden höra att "ja du är ju rätt speciell" " det är så mkt runt dig och "du är ingen lätt patient".... Ja jag vet det nu!
Inget fungerar runt medicinerna och psykiatrin. Möte där med nästa vecka. Har bett läkaren höra av sig x antal gånger på hans mobil men han struntar i att återkoppla. Han har lovat samtalskontakt ett år nu och fortfarande har jag inte sett till eller hört av någon.
Var på mammografi förra veckan och tror självklart att jag har bröstcancer. Jag har en konstig känsla i kroppen och det känns väldigt underligt på ett ställe i bröstet. Som ett konstigt tryck och mamma hade ju det...det verkar ju vara min lott här i livet att samla på sjukdomar...jag vill ha svar fort!

Sen är jag orolig för några av mina anhöriga. Dom mår inte bra och jag kan inget göra. Jag önskar så att människor skulle våga be om hjälp oftare, svälja stolthet och annat och bara höra av sig. Det är inte viktigt att upprätta någon fasad och det är inte en svaghet att be om hjälp-det är dom modiga som gör det!

Hade en riktigt jobbig (deppig) eftermiddag men sen hade jag ett samtal med vännen Maria och det var givande och ett bra samtal. Fick energi av det och gick och gjorde veckosallad av bara farten :) Jag hatar att riva morötter! Tack M!

Lyssnat ut Sanna Brådings självbiografi. Mkt bra! Snacka om någon som varit så på botten man kan vara men som sakta kravlat sig upp ur gropen och tagit tag i livet. Sanna har väl missbrukat allt man kan missbruka bara för att det varit för jobbigt att känna. Kände så igen mig. Tyvärr har jag också en missbrukarpersonlighet men håller det numera i schack men har haft återfall då jag inte orkat med allt omkring.

Nä nu lite lättsam serietittande och veckosallad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar