livets vändningar

I torsdags låg jag på Iva i Umeå med respirator och igår måndag flögs jag hem till Luleå och sunderbyn. Jag hänger inte med riktigt för det är så mkt som händer och hinner inte landa mellan allt. Jag opererade ju nacken för några veckor sedan och jag tyckte det gick bra, hade inte speciellt ont och det var så skönt att få den operationen gjord. Men mina värden låg inte bra och det såg lite infekterat ut. Man bestämde sig för att skicka ner mig till Umeå igen och dom beslutade sig för att gå in i nacken igen, ta odlingar och spola rent.

Under operationen började det svälla i halsen av andningstuben. Man tordes inte ta bort röret och kopplades till en respirator från tisdag till torsdag. Hade även höga halter av koldioxid då jag har svårt att ventilera ut det. Jag minns bara fragment och kunde inte prata. Jag vet inte hur dom fick ner svullnaden men tuben togs bort under torsdagen. Detta var en oerhört obehaglig upplevelse och det kändes som att jag skulle kvävas. Upplevde att det tog lång tid innan den hade dragits ut men det kan nog inte tagit så lång tid. Hade oerhört ont i halsen och hade svårt att andas. Detta blev successivt bättre och idag är det rätt bra. Var oerhört trött och slut någon dag efteråt och har ingen energi ännu. Det positiva är att det inte var någon djup infektion men man städade upp i såret och sköljde ut.

Kunde flyttas tillbaka till ortopeden men det var oerhört mkt kontroller och fick inte mkt sömn. Har även hamnat i ett väldigt elakt skov då jag inte fått remicade på länge. Planen är att få det så snart som möjligt men man inväntar svar från odlingar man tagit från nacken. Fhv får jag snart antibiotikan i tablettform så att jag kan åka hem. Har enorm hemlängtan och Egonabstinens!

Så nu ligger jag på ortopeden I sunderbyn och väntar på att få klartecken att avsluta intravenös antibiotika. Fått en infart i halsen där dom tar prover ifrån samt dropp och antibiotika. Väldigt smidigt att slippa bli stucken stup i kvarten. 

Än en gång har jag förbrukat ett liv. Vet inte hur många jag har. Mina skyddsänglar har då fullt upp! Tänk att man ligger i respirator en dag och några dagar senare är man ute på flygtur. Livet har verkligen sina vändningar och är oerhört skört. Allt kan verkligen vända på en gång. Så var rädd om dig själv och dina nära och kära! 

Ha det bäst!