lördag 2 juli 2022

Utbränd

Det är bara för mkt just nu! Jag vet liksom inte hur jag ska hantera allt. Att få en cancer diagnos ena dagen och sen bryta lårbenshalsen den andra dagen går liksom inte att ta in. Det ovanpå all annan jäkla skit. Jag är helt enkelt utbränd gällande alla sjukdomar och annat. Så sjukt trött på att ligga inne och jag känner att jag inte är lika "trevlig" som jag brukar vara. Jag orkar liksom inte. Jag är ju inte otrevlig men orkar inte prata med alla nya ansikten som kommer. 

Har även utökad hjälp av hemtjänsten så dom kommer varje dag nu på fm. Nya ansikten varje dag. Får rabbla det jag behöver hjälp med. Personalen är ofta vikarier och många kan inte ta något eget initiativ. Dom är unga och osäkra. Många behärskar inte det svenska språket riktigt och det blir fel. Det blir väldigt jobbigt att förklara flera ggt gällande typ allt. Jag vet att det inte är lätt att vara ung och oerfaren och jag försöker verkligen vara trevlig men jag blir trött helt enkelt. Nu på måndag har jag hjälp med dusch och har sagt att det MÅSTE vara en kvinna. Så jag hoppas att det blir så. 

Har väldigt ont och det påverkar humöret negativt. Att ständigt ha smärtor. Igår kändes det bättre i höften men idag är det så ont igen. Det är hemskt att inte ens ta sig ut på altanen 😢 kan bara sitta i soffan eller ligga i sängen. Känner mig såå instängd. 

Jag ber om ursäkt över detta gnälliga inlägg men var tvungen att skriva av mig. Tur att jag har min Egon! Han är bara sååå kelig sen jag kom hem! ❤ han måste ha känt sig väldigt ensam. Min bror Fredrik har skött om honom under tiden och kisse var då välskött.

Less på denna värme! För min del får det börja stört regna. Kan ju bara vara inne. 

Trevlig helg!



7 kommentarer:

  1. Styrkekramar i mängder💪🤗

    SvaraRadera
  2. Linda! Jag läser allt du skriver och vill bara säga att jag är sååå ledsen för allt du drabbas av! Jag tänker på dig och hoppas att du ska få lindring och glädje i livet. Kram från "kusin" Karin

    SvaraRadera
  3. Jag förstår verkligen att du känner allt detta! Herregud, JAG tycker livet är tufft och jag är inte ens i närheten av vad du gått och ständigt går igenom! Jag har många ggr tänkt på dig och på hur mycket inre styrka du hela tiden lyckas plocka fram! Att du fick diagnosen cancer nu nyligen smärtade mig enorm att läsa! Tyckte så otroligt synd om dig! Och precis som du säger - då dyker DETTA upp! Hur är det ens möjligt?! Jag känner att det finns inget jag kan säga eller göra för att hjälpa dig. Men jag ville skriva och berätta att jag läst, gråtit och önskar av hela mitt hjärta att du i alla fall ska kunna få de små saker du just nu ber om - en kvinna som hjälper dig med duschar, folk som vet och förstår vilken hjälp du behöver! Utöver detta hoppas jag att du snart får tillbaka din Remicade så att magen håller sig i schack, att du slipper allt h-vete med biverkningar av läkemedel och såklart att du får hjälp med rätt smärtlindring! Jag vet ju att detta varit ett helt separat kapitel som varit svår att fixa tidigare. Och detta du gjort nu är inte precis smärtfritt… Sonen bröt sin lårbenshals för ett halvår sedan när han trillade ner från en klättervägg. Tyvärr innebär detta att han inte kommer kunna klättra mer och eftersom han just nu utbildar sig till arborist ställde detta till det ordentligt för honom på alla plan! Speciellt detta med att plötsligt stå utan CSN eftersom han missat praktiken gör att han inte har ngn inkomst, inte kan betala hyran, måste hoppa av skolan, hitta en ny hobby och ett nytt extrajobb. Han jobbade extra på ett eventföretag där man åker zipline och - såklart - klättrar i träd och på höghöjdsbanor.

    Men herregud - nu gnäller jag inför dig! Så fruktansvärt opassande av mig! Ber om ursäkt för att jag är så oerhört klumpig… 🙏🏼

    Kära du - försök att kämpa! Kramas och kela med din vän och sambo - han bryr sig verkligen om dig och har nog saknat dig jättemycket! De är kloka djur och känner när de behöver ge sin matte och/eller husse lite extra kärlek!
    Så ta hand om varandra!

    Hoppas på en snabb läkning och att du snart kan gå tillbaka till bättre och mer normala gängor!

    ❤️
    Massor av omtanke till dig!
    //Anette

    SvaraRadera
  4. ♥️♥️♥️♥️

    SvaraRadera
  5. Men oh! Jag bröt min tumme under en cykeltur för två veckor sen. Är gipsad och tycker väldigt synd om mig själv. Men att lyfta blicken från mitt eget ” tyckasyndom” och läsa om din situation får mig att skämmas. Du som är så ung borde ha ett bättre liv. Känns orättvist! Tänker på dig😻

    SvaraRadera
  6. Fyyyfaaan vad jag lider med dig, Linda…😭 Minns själv hur det var när allt elände bara kom slag i slag, utan chans till minsta återhämtning däremellan😢 Är nog svårt att verkligen förstå om man inte varit i den situationen, precis som med så mycket annat…😕
    Jag tänker på dig & sänder dig all den kärlek mitt hjärta förmår❤️🥰🙏
    Har en kull på 4 mopsvalpar nu, som föddes på min födelsedag den 3:e juli😍 Det är så otroligt livsbejakande med valpar, de visar att livet trots allt går vidare!😇
    Jag skickar några bilder på Messenger så att du oxå får lite hoppfull mopskärlek, även om det inte är ”the real deal”😘😘 Men åtminstone kommer de att ge dig en ordentlig SÖÖÖTCHOCK!❤️👏😂
    Många kramar från mig & slick på näsan från mopsgänget🤗❤️😋👅💋🥰😘

    SvaraRadera
  7. Tusen tack för era fina och värmande kommentarer! Jag läser alla och det lyfter mig enormt! Jag lyckades inte räkna ut hur man svarar en och en så skriver till mer alla.
    Alla har vi vårt att bära och vårt att kämpa mot. Jag är jätteglad för att ni läser min blogg trots att det blir mkt sjukdom och gnäll. Ha en riktigt fin sommar och ta hand om er! Stora kramar!! ❤❤❤❤

    SvaraRadera