Tyvärr verkar detta med läkningen gå betydligt långsammare än vad jag trodde. Jag fick ju veta att man kunde stödja på benet direkt efteråt så jag trodde liksom att jag skulle kunna gå typ som vanligt vid detta laget men tyvärr är det inte så. Det gör vansinnigt ont och det känns som att spikarna dom opererat in ska lossna närsomhelst. Har provat gå med ett gåbord men det går väl sisådär. Har i af tagit mig in i duschen idag och det var väldigt skönt!
Det tar upp till ett år innan denna typ av fraktur läker. Mkt betor på allmäntillståndet innan och tyvärr är jag ju rätt skröplig sen förut. Måste nog inse att jag kommer att behöva mer hjälp för i dagsläget tar jag mig inte till duschen hemma. Rullstolen ryms ej i badrummet. Läkaren trodde i af att jag kan åka hem till helgen. Jag är så fruktansvärt rastlös och otålig så vet inte hur jag ska stå ut. Längtar så efter Egon och undrar hur han har det. Min bror Fredrik sköter honom så det går nog bra. Ibland undrar jag hur jag skulle varit som mamma. Är ju helt nojig och överbeskyddande mot Egon och skämmer bort honom 🙂
Reumatoligen ringde igår och sa att jag inte kunde få remicade på minst 3 veckor pga operationen. Det kommer att bli väldigt långa veckor. Det underlättar inte precis att ha en fraktur man försöker avlasta. Kroppen tar så mkt stryk.
Jag vet inte om dom råkade skära sönder någon nerv som reglerar hunger på operationsbordet. Äter som en svältfödd bäver. Äter lunch, middag, kvällsfika, godis, ofta dubbla efterrätter, glass, smörgås mm. Är hungrig och sugen heela tiden 😎 personalen har gått till hotellet åt mig för att köpa glass och godis och igår blev det kiosken. Har säkert gått upp 10 kilo.
Nä nu har jag inte tid att skriva mer. Har viktiga saker för mig och ont om tid 🙄 måste nog ändra kanal på tvn eller be om mer juice.
Ha det så gott! ⚘
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar