torsdag 3 augusti 2017

Saknad

Det är alldeles tomt i huvudet och det känns som om någon håller på att slita ut hjärtat ur kroppen. Jag kan inte förstå att pappa inte finns mer...jag väntar bara på att han ska ringa eller komma upp till sjukhuset med mina vanliga provianter. Han hade en lång bra period och det är jag så glad över att vi fick. Men det är också det som gör det så svårt att förstå...vad har hänt? Nu vill jag bara snabbt få reda på dödsorsaken och jag hoppas vid Gud att det gick fort så han slapp lida. Nu har jag och Magnus ingen förälder kvar vid 38 och 43 års ålder. Jag vet att det ska vara så att föräldrarna går bort före sina barn men inte så tidigt 😞 Det är bara fyra år sedan mamma lämnade oss i lungcancer.

Mitt i detta måste jag vara i så bra skick som möjligt inför operationen. Hur ska jag kunna fokusera på det nu? Mina tankar är hos pappa och sjukdomen blir alltmer aggressiv. Jag försöker överleva dagen och det är allt just nu.

Glöm inte att älska varandra!

1 kommentar:

  1. Finns inga vettiga ord...men kram och kämpa! Det vill både din mamma och pappa att du ska göra ❤️

    SvaraRadera