fredag 2 mars 2018

Telefonlös

Min nya fina telefon har försvunnit. Jag har ju varken lämnat salen och mobilen kan ju inte promenera ut själv så antingen har den åkt med soporna eller med tvätten. Jag är ofta less telefonen och att den blir ett stress moment men du kan inte leva utan den för halva livet är kopplad till den. Jag känner mig totalt handikappad och jag var ju redan så avskärmad så jag behövde verkligen inte detta också... just nu skriver jag på paddan och det tar ungefär 400 år att skriva och kan knappt hantera den men vad fasen skulle jag göra utan den och utan Magnus som nu får hitta en ny telefon och installera allt igen?

Är så fruktansvärt frustrerad för inget händer. Jag skulle vara i manchester nu men har inte ens fått ett datum. Måste ligga i sängen ännu och jag är så himla less på det, sondmaten och bara ligga här. När mobilen nu också försvann åkte liksom all kraft ur mig. Känner hur jag mer och mer börjar ge upp och känner mig avtrubbad och ledsen på mkt. Utan telefon inga besvikelser över uteblivna samtal. Jag har beställt nytt simkort och bör ha mobil igen till veckan. Jag ligger i af fortfarande på avd 53 och kommer inte ur sängen så den som vill får gärna kika förbi. Känner att jag inte tänker be någon komma hit. Vill man hälsa på så gör man det och har påtalat värdet av besök så tänker ej dra upp det mer och orkar ej vara besviken på människor som bara försvann... är piggare runt lunchtid och det är mkt sjukdomar så det är personalbrist så ibland får jag inte hjälp förrän lunchtid. Det är så skrämmande vart vården är på väg. Har legat här nu i 17! 😐 månader och under denna tid märker jag skillnad på vården och till det sämre... idag fick jag inte duscha för att det ej fanns personal. 17 månader. Kan inte fatta det, känner mig fången i min egen kropp och psyket börjar ta ordentligt stryk. Hur länge orkar man?

Min läkare är borta hela nästa vecka så det lär inte hända mkt då. Nu är helgen här igen och alla utom mig välkomnar den säkert med öppna armar. Saknar den där känslan av att jobbat en hel vecka och få den där fredagskänslan.

Till veckan ska jag i af göra en ny magnetröntgen för att se om kotkompressionen läkt så pass så jag kan få börja gå och träna igen. Just nu har jag hamnat i en ritpsykos så det dödar lite tid. Kan ej koncentrera mig på serier och film just nu. Nu har jag skrivit mitt första inlägg på plattan 😊

Trevlig helg!

1 kommentar: