tisdag 10 juli 2018

Äntligen!!

Plötsligt händer det! Efter 5 års väntan fick jag så igår min första behandling med remicade ( medicin för lederna och huden) äntligen känns det som att jag är en liten bit närmare målet som är operation av buken, bråcket och "städa" upp bland tarmar som ligger lite hur som helst i magen med försvagade bukväggar och ständiga läkage. Då jag vaknade igår morse kändes det lite som julafton. Kan ju inte ljuga och säga att jag inte var nervös. Remicade är ett väldigt potent läkemedel och det är så många läkare nu som talat om alla risker och om infektioner hit och dit och om hur allvarliga dom kan bli så visst fanns det i tankarna. Dock fanns inga andra alternativ då jag inte tänker leva mitt liv på sjukhus.

Reumatologen kikade in på morgonen och kunde inte dölja sin nervositet alls och det hjälpte ju inte mig. Det togs kontroller och fick pre medicinering ifall nåt skulle inträffa. Behandlingen gick bra men blev lite nervös då jag fick ett feber skov och var säker på att dom nu skulle avbryta men nej ☺ febern gick ner och själva droppet tog 2 timmar och sen fick jag ligga kvar en timme för obs. Själva behandlingen sköttes i ett speciellt dropprum nere i källaren i jättefina lokaler med kaffe och kakor 😎 ordning och reda.

Hade nog lite för höga förväntningar för trodde att jag skulle skutta ur sängen i morse men det gjorde jag inte. Hade ungefär lika ont men antar att tålamod måste in här...igen. Fick också en mindre startdos och ska få en ny behandling om två veckor om inget inträffar. Det får Inte inträffa!!!!
Har även fått ledinjektioner i vänster axel, armbåge och handled. I morgon blir det högra sidan som får sig en omgång. På morgon fick jag mitt oljebad och renbäddat och min älskade fläkt så jag har inte märkt någon hetta som alla pratar om men tro mig, hade gärna legat på en strand i stället.
På em kom sjukgymnasten hit men vi kunde ju inte göra så mkt då man inte ska belasta sprutade leder på 24 timmar samt undvika vatten.

Har ändå känt mig piggare än på väldigt länge i em/kväll. Om det är droppet eller cortisoninjektionerna vet jag inte. Kanske en kombination. Nu ska dom sänka cortisonet igen så kan ju bli ett bakslag. Har i allafall talat om mina mål till sjukgymnasten så min plan är att åka ner till gymmet igen och börja cykla. Mina ben ser ut som fågelben 😨 här behövs det insatser.

Och alla lediga semesterfirare. Jag kommer gärna ut i rullstolen och tar en glass. Du kanske kan avvara någon timme av ditt liv? Det skulle uppskattas.

Lev och må!

2 kommentarer:

  1. Håller alla tummar för att det ska vända nu! 😙😙Anna RA-syster

    SvaraRadera
  2. Så jätteroligt att du har kommit så här långt, äntligen!
    Och tack för din berättalse om din tillvaro!

    SvaraRadera