Utloggning önskas

 Vad gör man om man vill logga ut från ens liv? Just nu känner jag bara att jag inte orkar längre. Nej jag ska inte hoppa från Bergnäsbron, jag är bara så trött och less på min situation. Det känns som att allt är en evig kamp. Att ingenting flyter på och att jag får må bra. Det är hela tiden nya sjukdomar, symtom, biverkningar mm. Jag hinner aldrig vila och hämta kraft och det hinner aldrig gå några månader då jag får må bra. 

Just nu har jag så galet ont i höften och kan därför,inte göra speciellt mkt. Jag kommer få leverskador innan dom kommer fram till vad som är fel. För att jag ens ska kunna gå omkring i lägenheten krävs hård doping. Så fort medicinen går ur kroppen kan jag knappt stödja på benet trots rullator. Jag är så jäkla less på att ha ont hela tiden! Det tär fruktansvärt på psyket. Akutläkaren som tog emot mig på akuten förra helgen ringde upp mig förra veckan. Hon hade visat plåtarna för några andra ortopedläkare och tydligen visade dom ett tecken på att blodförsörjningen inte är nog upp till höftbenet. Ska därför på skiktröntgen på ca 2 veckor för att se hur det utvecklats sig. Är det så måste dom göra om hela operationen och får då en ny höftled 🙄. Med tanke på min tur i hälsolotteriet så kommer det givetvis bli så. Vet inte hur jag ska stå ut tills denna röntgen görs.

Jag hade så sett fram emot att få denna el scooter jag ansökt om. Skulle ju så stort få den innan sommaren...har inte hört ett knyst. Ansökan skulle upp i nån nämnd och där verkar den ha fastnat. Det är underligt hur allt liksom stannar upp då det blir sommar. Det hade varit så skönt att kunna ta den och köra till ex Ica. Som det nu har varit har jag fått ta taxi dit. 

Jag dagdrömmer om att kunna ta en promenad. Folk förstår inte hur lyckliga dom är som kan ta en promenad, bada utomhus, storstäda lgh, resa, umgås, rida mm. Människor tar bara sånt förgivet. Jag är inte en människa som tycker om att leva såhär inaktivt och glo på serier hela dagarna. Jag vill vara i farten, träffa folk och röra på mig. Många klagar över att dom måste jobba medans jag gärna hade gjort det. Jag tycker om rutiner och att känna mig behövd. Nu som livet är känner jag mig aldrig behövd utan mer som en börda. Någon man liksom inte räknar med för att jag är sjuk.

Många känner att tiden inte räcker till. Jag skulle kunna avvara några timmar per dygn åt behövande. Då man inte jobbar har man många timmar till godo. Det kan bli långa dagar att fylla. Då man inte heller har familj kan det bli rätt ensamt och enformigt. Det är svårt för människor att sätta sig in i ens situation men man kan försöka och underlätta det man kan. Man kan aldrig veta ifall man någon gång själv blir prövad av livet och hamnar i en tuff situation. Då underlättar det att ha nära runt omkring. Har man ett stabilt och rikt liv borde man ha orken/viljan att dela med sig. Jag har ofta tänkt på att om man aldrig blir prövad av livet så har man ju liksom inget visir när det väl händer något. Jag är Väldigt starkt rustad känner jag. Men jag tycker att det är mer än nog av prövningar!

I morgon kommer städfirman och hjälper mig att städa förrådet 🙄. Det behövs kan jag säga! Då ska det kastas! På onsdag är jag bjuden hem till en kvinna och vi ska äta i hennes bagarstuga i Örarna. Det ska bli trevligt! 

Ni får kämpa på ni alla som börjat jobba idag. Det är lungt! Det är bara ett år kvar till nästa gång! 🙂

Lev och må!