onsdag 8 augusti 2018

Upp och ner

Ni som följer min blogg har säkert märkt vid detta laget att inläggen inte kommer så tätt de perioder jag mår sämre. Orken och lusten finns helt enkelt inte där. Jag har i alla fall gjort magnetröntgen som inte visade några nya kompressioner och det var ju bra. Dock har jag så väldigt ont nu och en bit av en kota trycker på spinalkanalen så har väldigt mycket känselbortfall nu i fötterna framförallt och det gör det väldigt svårt att stå på dom.

Efter den andra remicade behandlingen kände jag en klar skillnad i lederna och var mkt piggare. Mina infektionsvärden hade gått från över 250 till 70 på ett dygn! Detta påvisar ju att behandlingen hjälper men tyvärr är underbart kort...den sista veckan har jag inte orkat någonting och infektionsprovet crp är nu uppe på över 350. Har ont hela tiden, är psykiskt under isen och ser inte något positivt att kämpa för. Har alltså fått ett jätteskov trots behandling och börjar misströsta att detta kommer att fungera. Om 2,5 vecka är det dags för full dos remicade och i morgon ska vi även komplettera med methoject som tas i sprutform och är cellgifter i väldigt små mängder. Idag har jag även fått intramuskulära cortisonsprutor. Meningen är ju att jag ska komma upp ur denna j...la säng och få igång kroppen igen. Detta är tyvärr omöjligt som det är idag. Håller även på att trappa ner subutexen då dessa inte hjälper längre så mitt mående just nu beror nog på många saker.

Min 3e telefon hamnade i backen i helgen av en personal...låg på sängbordet och vet inte hur hon lyckades med det. Den var inte ikopplad så inga sladdar gick till den heller. Jag blev så jäkla arg och besviken och mitt humör var redan mer än dåligt så jag tog i lite väl mkt. Har bett tjejen om ursäkt och som vanligt styrde Magnus upp det hela. Kom ut till Sunderbyn med min lagade telefon som gick sönder i England och ordnade allt med appar och sånt. Tack bror! ❤ sjukhuset står för händelser som denna så den ska lämnas in för att se om den går att laga. Gör den det ska jag äta upp min mosters gamla gula basker med senap på. Den är helt totalt förstörd.

Fredrik och Cissi var hit igår så vi var ut en sväng och råkade köpa lite glass...fyllt patientfrysen. Saknar dock mina tip top men det blir ju svårt för någon att ta med. Hade även velat ha en stoooor bägare med noisettsås! Det är så kul att se hur bra Fredrik mår och att det går så bra. Idag är en stor dag då han ska träffa barnen ❤ ( har tillåtelse att skriva detta ) dom har inte träffats på snart 2 år så väntar på att få höra hur det gick ☺

Nu har jag börjat med dagliga sprutor för skelettet. Förstår bara inte varför dom väntat tills nu med det? Bara att inse. Man blir inte klok på sjukvården. Nu har jag för ont för att skriva mer idag. Jag hoppas på att orka uppdatera lite oftare. Tills dess. Lev och må!

1 kommentar:

  1. Oj vad du kämpar på, Linda! Så roligt att höra att du får många besök och att du kan ta dig ut för att köpa glass! Glass är alldeles säkert bra mot din sjukdom!
    Jag är så imponerad av hur välformulerat och bra du skriver! Fortsätt med det!
    Kramar, många kramar!

    SvaraRadera