måndag 21 januari 2019

Ännu en måndag.

Bilen har fryst fast och jag har tre meter plogvall bakom och kommer ingenstans.
Har tre griniga snoriga barn som vägrade stiga upp på morgon och det första dom gör är att bråka om vems tur det är att spela tv spelet.
Alla ska ha med sig packning och ombyte då John ska ha hockeymatch,  Olle ska ha bandyträning och Greta ska ha konståkning efter skolan.
Min man har förmiddagspasset så han har åkt för längesen i vår varma Audi som stått i varmgarage och han måste hunnit köra iväg innan traktorn gett oss en privat, fin och enorm snöhög parkerad snyggt halvvägs inne på avfarten 😠 efter en snabb frukost som fungerar som bukfylla och 20 minuters tjatande om tandborstning och klädpåtagning samt letande av all jäkla utrustning och trunkar där hälften alltid av någon anledning är borta står vi som 4 okammade troll i hallen just när brorsan som tack och lov kunde köra dom tre yrvädrena till skolan. Själv hade jag turen att få lifta med en arbetskompis. Vinkar hejdå åt barnen och skyndar mig in igen. Det första jag gör är att jag håller på att snubbla över Olles stooora bandytrunk och svär högt. Mitt jobb ligger på motsatta hållet utanför stan så han får helt enkelt vara utan sina träningsprylar och hoppa över träningen om det inte går att låna ihop på något sätt men det är inte första gången och man tycker ju att dom ska lära sig och ta lite mer ansvar över sina egna saker. Blir chockad över mig själv då jag kommer ihåg matlådan men då jag slänger en titt i spegeln hoppar jag nästan högt. Jag har lyckats ta på mig blusen avigt och då man slänger en blick på håret ser det ut som om jag fastnat i eluttaget. 3 min till avresa. Hinner vända blusen, dra en borste genom håret och lägger snabbt lite foundation och mascara. Nycklarna? Vart fn är dom och den vänstra skon. Inte lätt bland 40 andra skor. Hela hallen ser ut som en olycksplats eller vi kan lägga till hela huset.

Sådärja har knappt varit vaken en timme och redan helt slut. Dessa mornar tar knäcken på mig och alla är i princip likadana förutom felparkerade snöhögar för dom är det tack och lov dåligt med på sommaren. Mannen i huset hämtar knallkorkarna men ofta tar dom bussen men när alla har träning samma dag blir det mkt att släpa på. Mannen i huset får även ordna med något att stoppa i näbbarna och det brukar inte bli alltför avancerat men det är i allafall föda.

Jag slutar kl 17 och då har jag sprungit 8 timmar på en tung underbemannad avd inom äldreomsorgen. Då jag kommer hem vill 4 st ha min fulla uppmärksamhet. Försöker gå igenom läxor, prata med barnen om deras dag, ta hand om svettiga träningskläder, plocka undan, köra tvätt och diskmaskin, natta ungar, ta en dusch, prata och umgås lite med mannen som fått skotta fram min bil. Det är måndag. Somnade 01 i natt. Trött som en bäver och fötter och rygg värker. 4 dagar till helg men jag jobbar i helgen. Vår ekonomi är inte den bästa så vi har sällan råd att göra nåt extra. Livet tuffar bara på som ett ekorrhjul.

Man borde lägga in sig på sjukhus några år. Sisådär 2.5 år...bara ligga i en säng 24 timmar om dygnet och bara se på serier och i stort sett bli matad och äta sjukhusmat och bli överlycklig om någon ids hälsa på och inte ha 10 undanflykter den ena värre än den andra. Har lite ont i öronsnibben annars hade jag kommit. Och nu är det ju kylan,  Men det finns motorvärmare i stolparna. Jaa en sjukhusvistelse och gärna lång och vänta på en stor bukoperation hade nog varit välgörande för kropp och själ! ( obs ironi om någon tror det helt snurrat om. 🙄🤕😵😠🤐 ) kanske ett något udda inlägg 🙂

Kram på er och tack alla ni som följer mig på min resa! ❤❤❤ så roligt att ni läser! 🌹🌹🌹

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar