sorg

I veckan hade jag besök av en kär gammal vän. Min vän går igenom en väldigt jobbig period som ingen kan förstå om man inte varit med om samma sak och det hon varit med om önskar jag ingen. Jag önskar så att det fanns något jag kunde göra men eftersom jag också varit med om att förlora älskade anhöriga så kanske jag kan finnas här för henne när hon orkar och vill. Jag kan verkligen sätta mig in i hennes sorg och mycket av det hon berättade var och kändes som jag själv upplevde mina anhörigas bortgång. Det betyder så mkt att ha någon vid sin sida som lyssnar och förstår.

 Tagedin bakom är så oerhört ofattbar och det fick mig att återigen inse hur fort något kan förändras, hur fort en älskad människa bara kan vara borta från en dag, en timme till en annan för att aldrig mer komma tillbaka. Man vet inte själv hur man någonsin ska kunna fungera som människa igen och man kan inte förstå att livet fortsätter därute då man själv får kämpa för varje andetag och det enda man vill är att dagen ska ta slut och fhv låta sömnen befria en från sorgen någon timme. Det är så viktigt att säga och visa sina kära att man älskar dom, att man värdesätter att ha dom i sitt liv, att dom är värdefulla och att man tar sig tid att ringa och hälsa på. Man vet aldrig hur länge man får ha personen i sitt liv. Mitt i allt rycks dom ifrån en och livet blir aldrig mer detsamma.

Somna inte ovänner. Låt inte små petitesser förstöra betydelsefulla relationer. Ta ingen förgiven. Sorgen går aldrig över men man lär sig leva med den. Man tror att man aldrig mer ska kunna skratta och vara glad igen men det kan man men sorgen måste få ta sin tid. Alla sörjer olika och olika länge. Kommentarer som ryck upp dig eller hen var ju gammal kan man med fördel behålla för sig själv. Den man älskat sörjer man oavsett under vilka omständigheter personen dog. Sen finns det självklart omständigheter kring personers bortgång som är mer tragiska än andra som är totalt oväntade och som gör att man helt tappar fotfästet och hamnar i chock eller se en älskad person ätas upp av sjukdom och man står brevid och kan ingenting göra.

Jag tänker på dig vännen och på din familj och du är alltid välkommen när du orkar och vill.
Jag lovar att det kommer bli lättare och nästa sommar ska vi ta en parasolldrink i kvällssolen! Du och jag och två fjärilar. ❤❤❤ kram finaste du!

Linda