Behandlingar

Varit med mamma idag i Sunderbyn för hennes cellgiftsbehandling. Mamma fick träffa en väldigt stressad läkare som tydligt visade att han inte hade tid för någon längre frågestund ( Hon hade ej läkarbesök egentligen idag) hann dock fråga återigen om och varför tumören inte kan opereras bort. Svaret hade tyvärr inte förändrats utan det beror fortfarande på att tumören är för spridd för att strålas eller opereras. Frågade då varför hon inte fick kombinationsbehandling av cellgifter alltså två sorter men tydligen så kombineras inte alla sorter och så var det med den sort hon nu får. Kroppen ska ju orka med behandlingarna också.
Bad även sköterskan meddela läkaren att han skriver ut mammas sprutor hon tar mot skelettmetastaser MED kanyl så jag kan hjälpa henne ta dom samt förnya lite annan medicin. Förut har hon bara fått ampullerna till sprutan och det kan ju bli lite svårt ge henne det då. Tanken är att hon ska slippa ta sig till vårdcentralen då hon inte orkar gå den biten och jag är ju van att ta sprutor på mig själv så det går nog fint. Nu ska hon även få träffa smärtläkare då hennes smärtor inte ger sig trots höga doser morfin. Något får dom fn komma på nu! Det är hemskt att se någon ha så ont!

Det är så sorgligt att se att minnet börjar svikta och att mamma inte riktigt är sig själv. Visst mycket beror på alla starka mediciner/starkt morfin och det kan ju göra vem som helst virrig och avtrubbad. Tyvärr är hon väldigt slarvig med maten också så då blir det ju inte bättre. Förstår att det är svårt tvinga i sig men ja... blir en negativ spiral. Håret bara rasar nu. Försöker uppmuntra henne att det är bra för då verkar cellgiftet på cellerna i alla fall och att hon nu slipper färga och dona då hon får peruken men ja... vad kan man säga. Sa att jag kunde sympati raka av mig håret men det ville hon inte :) det var jag också rätt säker på att hon inte ville då hon skäller på mina bröder då dom rakar håret.
 Det är inte alltid lätt att vara positiv och stark inför henne även om jag lyckas dom flesta gångerna. Känner mig nämligen inte alls stark och positiv just nu. MEN......

Plötsligt händer det! Fick tid för operation i Umeå idag med posten. Det kändes som en eeeevighet dit men nu har jag i alla fall ett datum. Den 11 mars är det tänkt och operationen kommer ta några timmar så blir nog kvar där en vecka efteråt. Den 5e mars ska jag dit för samtal med narkosläkare och kirurg.

I morgon väntar jag mig en jobbig dag. Morfinet har nog helt gått ur kroppen då och antagligen kommer jag få abstinens. Dom fysiska kan jag ta men dom psykiska är otroligt jobbiga. Det är som att trilla ner i en grop och allt blir svart. Man hittar inget glädjeämne. Måste försöka ta mig till Sunderbyn för mitt eget dropp i morgon för det behövs och sen tänkte jag gå på tjejterapin på kvällen.

Kram!/L