Det har åter igen varit några tuffa veckor som tillbringats på beroendeenheten och sen på Psykiatriska avdelningen i Sunderbyn. Hann bara vara hemma ett dygn men mådde så pass dåligt att jag sökte hjälp och blev inlagd och har nyss kommit hem. Det var ju en aning intressant att se hur "psyk" vården fungerar från den andra sidan också. Har verkligen fått en hel del erfarenhet det sista året och kommer att ha en helt annan förståelse för mina kunder när jag åter kommer i arbete. Fick vara på den lugnare avdelningen en trappa upp och kan säga att ett dygn på akutavdelningen räckte för hela livet. Det är katastrof hur dom blandar psykiskt sjuka människor! Jag (och andra) som ex låg inne för depression fick ju inte alls det lugnet och ron man behöver då när psykotiska/ utåtagerande människor befinner sig i samma korridor och sliter upp dörren titt som tätt. Men på den "gröna" avdelningen var det helt ok att vara på och trevlig personal.
Mamma har också legat inne så har haft nära att besöka henne men nu är hon också hemma. Har varit några super jobbiga dagar då vi nu fått beskedet att dom inte ska behandla mamma mer- att inget biter på tumören och att hon far mer illa av cellgifterna än vad dom hjälper. Det känns fruktansvärt tungt. Hade inte möjlighet att vara med på den sista ronden då detta togs upp och det var otroligt synd. Jag kan liksom inte acceptera att dom bara ska sluta behandla. Ska skriva till läkaren jag tagit kontakt med förut i Umeå.
Har fått en ny medicin insatt men om jag så äter upp hela apotekets lager av piller så blir min livssituation inte förändrad i alla fall. Mamma kommer att vara lika sjuk och jag kommer själv ha dom besvär jag har. Dock kanske dom kan hjälpa mig att inte hamna i dom extrema svackor jag hamnar i mellan varven. Kanske kan få lite hjälp av dom att hantera min situation och inte sjunka så lågt.
Har under min vecka på avd 32 varit på studiebesök på Ö-berga tillsammans med min socialsekreterare. Fick väldigt bra vibbar därifrån och det är rid och stalltjänst varje tisdag :) det avgjorde ju saken ;). Man bor i ett kollektiv med 3-4 andra kvinnor i en villa med eget rum och dusch. Man får tillsammans med sin terapeut göra veckoscheman utifrån sina egna behov och det skulle i mitt fall innehålla mycket träning efter operationerna, äta regelbundet, vara i stallet, ruta in vardagen mer samt utveckla lite skapande som målning och gitarrspel. Killarna håller till i en villa brevid och det är inte tillåtet att ha en relation med varandra ( faaan;) Varje vardag får man lunch och middag utkört och på helgerna hjälps man åt. Man hjälps även åt med städning osv av dom gemensamma utrymmena. Har en plats reserverad där efter min operation den 12/3. Problemet är att jag antagligen måste ytterligare en sväng till "mobben" då man inte får ha några som helst "droger" i kroppen då man åker till Öberga. Vet att det oftast ges stesolid samt morfin vid operationer och tror det är en rutin pre medicinering i krampförebyggande och smärtlindrande syfte. Ska självklart välja bort det om det går.
Snart är det kalas hos nån gammal kärring som fyller 30 på fredag. Borde vara straffbart att fylla så mycket! Ska hämta upp mamma först och så får jag träffa Tratt katten! Längtar!
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar