Det känns inte bra att jag inte kan hjälpa mamma mer än vad jag gör. Hade önskat att jag var frisk själv så jag hade kunnat hjälpa henne med att städa, handla och göra mer " rejäla" grejer men får själv be om hjälp då det kommer till dom sysslorna. Jag är i alla fall glad över att jag kan hjälpa henne med kontakterna med sjukvården och myndigheter och det är ju också ganska viktiga saker. Idag då jag var och hälsade på fyllde jag i blanketten om förlängd sjukpenning, fixade trygghetslarmet så hon kan larma om hon blir akut dålig och dom skulle komma och installera det på måndag. Sen fick jag ringa distriktssköterskan då det börjat läka från shunten hon har inopererad och hon hade fått blåsor kring såret. Det kom två damer och den ena var riktigt bra och kunnig. Dom la om såret igen och rengjorde och vi skulle höra av oss i helgen om det fortsatte läka. Nu ska hon också få hjälp med att beställa mat från affären som dom kör ut för 30 kr. Kanske nåt jag borde söka om själv.
I morgon är det tänkt att vi ska åka till stan och fixa mammas glasögon samt gå på apoteket. Om hon är lite piggare kanske vi även kan fika någonstans. Tror det är viktigt att få ut henne lite så att hon får se annat än sina egna väggar och att vi anhöriga hälsar på och hör av oss mer nu för det är tydligt att hon är nedstämd över det sista läkarbesöket då beslutet togs om att avbryta behandlingen... hon har liksom tappat hoppet och det gör så ont att se! Har i alla fall mailat till den läkare jag tog kontakt med som " second opinion " en duktig överläkare i onkologi i Umeå. Hoppas hoppas hoppas han svarar!
Mycket tankar som snurrar i kväll och det har varit så mycket ledsamheter och tråkigheter nu i släkten under lång tid. Min högsta önskan nu är att mamma får en så bra sommar i sin kolonilott som det bara går och att hon slipper ha så ont och vara så slut.
Usch... blir svårt somna i kväll känner jag.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar