Onsdag

Är bara så slut. Slut i kropp och själ efter en lång påfrestande period full av saknad, sorg, anpassning till Öberga, avgiftning och fysisk smärta. Sorgen ligger hela tiden närvarande i form av en stor klump i magen och först nu vet jag hur mycket man kan sakna en annan människa. På fredag ska jag ta prover här på vårdcentralen för att utesluta att det inte ligger en infektion och spökar ovanpå allt då jag känner mig så extremt trött och orkeslös som iofs inte är så konstigt med tanke på allt som varit.
Mina två bröder har verkligen varit helt otroligt duktiga med allt som rört mammas lägenhet, tömmning och städning och allt fix som hör till och med allt pappersarbete som rör ett dödsbo. En stor eloge till er om ni nu skulle läsa detta :)

Nu har mamma fått sin plats att vila på och vi har en plats att gå till när vi vill prata med henne. Vi hade urnsättningen i måndags. Under hela mammas sjukdomstid har vi ofta återkommit till en tjej som heter Jessica och som varit på Luleå ridklubb med oss förut i många år och som tyvärr också drabbades av cancer och som somnade in alldeles för tidigt före jul 2012. Denna tjej lät aldrig sjukdomen hindra henne i livet och även om jag inte träffat henne på många år så fick jag bilden av en mycket stark och levnadsglad tjej som levde fullt ut. Hon bodde nere i Skåne med sin sambo och hade hästar dom sista åren men vet dom hade begravningen/urnsättning i Juni här uppe i Luleå. Blev ganska överraskad då jag på mammas urnsättning fick se att Jessica var hennes närmaste granne. En tjej som så ofta kommit på tal sen mamma fick sin diagnos och som också kämpade så hårt mot sjukdomen och så ville det sig så att dom fick platserna bredvid varandra. Kändes bra på något sätt. Besökte även graven på tisdagen innan jag åkte tillbaka till Öberga. Nu väntar vi bara på den fina stenen i form av ett hjärta.

Oj nu går det åska här.... så avslutar.
Ha det gott!