Det är så otroligt hedrande och roligt då man får veta att bloggen inspirerat någon och hjälpt någon att själv komma vidare eller bara känna igen sig för då känner man sig genast mindre ensam. Det är svårt och skrämmande att ta det där första steget och be om hjälp, våga prata om det och erkänna för sig själv och omgivningen att det finns ett problem som skapar obehag och som på något sätt får en att må dåligt.
Strategier för att lösa situationen man har hamnat i beror på vad det gäller. Det kan röra sig om missbruk, psykisk ohälsa, skulder, sjukdom, skilsmässor, Vårdnadstvister, brott mm. Vi människor talar inte så gärna om vissa saker eller erkänner våra svagheter och misslyckanden och vågar be om hjälp. Alla har vi olika sätt att acceptera och hantera jobbiga saker på. Vissa kör strutstekniken medans andra kanske självmedicinerar och kommer man på kant med någon så kan man ju bara låta relationen dö i stället för att ta konflikten och prata om saken. Det mesta går att lösa.
Det är inget nytt att jag valde att självmedicinera då jag inte längre stod ut med smärtan och sorgen efter min mor och alla sjukdomar, operationer, komplikationer och besvikelser fick mig att ifrågasätta varför jag ens skulle kämpa mer. Opiater fick mig att må bra några timmar men efter en tid mår du bara dåligt. Tillslut måste du bara ta dom för att inte bli sjuk.
Det gäller att hitta ett sätt att förhålla sig till "problemet" för det första måste man inse och acceptera att man har det. Sen underlättar det mkt att man talar om det eller skriver om det så att det kommer upp i ljuset. Försvinner människor på vägen så var du för stark för dem och de var inte redo att ta del av ditt "erkännande" och din historia.
Mår du dåligt över något så sök hjälp eller hitta en väg som fungerar för dig. Ju mer man vet hur ens "triggers" fungerar ju lättare är det att mota dom i dörren. Om du inte är gästvänlig och bjuder på gevalia ger dom snart upp och knackar på någon annan dörr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar