Jag vet att jag borde vara tacksam över att jag fått denna möjlighet att åka hit för operation och det är jag också. Men dessa sista tre dagarna har jag verkligen vantrivst. Jag har enorm hemlängtan och har inte blivit särskilt väl bemött av personalen. Dom är väldigt underbemannade här som i Sverige men det är ingen ursäkt för deras beteende. Kan heller inte förklara mig eller stå upp för mig själv på ett annat språk på samma sätt.
Igår ringde jag på personalen då jag tyckte det var konstigt att dom inte tömt urin katetern på hela dagen. Denna hänger så att jag inte kan se den och det är inte heller mitt jobb att hålla reda på den. Det visade sig att den var så full att den spruckigt och det hade läkt på golvet. För detta fick jag en utskällning för att jag inte ringt tidigare...samma sak hände dagen innan. Idag ringde jag på fel tidpunkt då stomin var full. Då skulle dom ha rapport till nattskiftet. Jag skulle åter igen ringt tidigare men då den tömmer sig kan det gå väldigt fort så hinner inte alltid med. Mina morgon bestyr får jag oftast hjälp med runt 12-13 tiden och medicintiderna hålls inte trots att jag påpekat varje dag om vikten av att jag får dom i tid. Sömntabletterna fick jag närmare 24 igår som är på tok försent.
Ingen frågar hur det går och hur jag mår. Dom rusar in och nästan slänger tabletterna på en. Jag försöker tänka att det beror på underbemanning men jag är redan väldigt utsatt i denna situation. Förövrigt känns det som att jag bara bytt land att ligga och vänta på. Vi inväntar samma svar som när jag kom. Operationen verkar inte närma sig det minsta. Blir fullproppad av antibiotika hela dagarna i dropp och jag vet inte ens mot vad längre. Nålarna sitter inte men dom använder inte venporten som sattes in hemma och som fungerat utmärkt bara för att det tydligen inte är vanligt här...
Inget positivt inlägg idag. Ledsen för det. Nu har jag fått skriva av mig i alla fall. Kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar