Vad gör man då livet prövar en gång på gång och man inte ens hinner ta sig upp ur gropen innan man landar där igen med en duns? Då man hela tiden kämpar i motvind och man känner att man är ensammast i världen. Det hade varit så lätt att ta till något som får en att bara glömma alla rädslor, all smärta och all oro, bara få känna lugn och få vara smärtfri om bara för en stund. Jag ska villigt erkänna att om jag varit hemma och haft tillgång till något "glömma medel" hade det funnits risk för att jag tagit det. Kanske...vet inte. Människor har tagit en drink eller en lugnande tablett för att fly verkligheten för mindre saker. Jag kan verkligen förstå människor som mår dåligt som tar hjälp av olika substanser. Det löser inget och det blir oftast värre efteråt och det är det som får mig att avstå.
För att orka kämpa vidare måste man göra saker som får en att må bra och träffa människor som ger energi. Tyvärr kan jag inte göra det jag älskar. Ridning, vara i stallet, träna, promenera, hälsa på vänner, åka utomlands mm mm. Vad gör man då? Vad kan man liksom göra från en säng? Man blir rätt trött på ljudböcker och tv. Personer man gärna träffat kanske ej har mjh att hälsa på och jag tar mig inte till dem. Jag hade såå gärna ex åkt till Anna eller till Halmstad.
Nä ibland så känns det som att jag ska kvävas. Det värsta är att det aldrig verkar ta slut. Om jag bara visste att jag kommer att vara på benen och opererad i typ maj så hade jag orkat på ett helt annat sätt. Ovissheten skrämmer mig så enormt. Ta en dag i taget...så less den meningen men vad annat kan jag göra? Har inget annat val. Kunde jag hade jag sagt upp mig från mitt liv för livet jag har nu är inget värdigt liv men hoppet finns där fortfarande någonstans och måste bara tro att det ska bli bättre.
#ingenbradagintepositivalls#
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar