onsdag 18 april 2018

Dikt

Instängd i min kropp
Ingen har nyckeln ut
Allt går bara runt
Ingen början, inget slut

Människor skrattar, är mitt i livet
Men jag sitter på första parkett
Tar aldrig något mer förgivet
Försöker ständigt hitta nya sätt

Jag upplevs som stark av andra
Men jag känner mig ledsen och svag
Det är ensamt att vägen vandra
Och att tappa mer och mer av sitt jag

Det som andra inte ens tänker på
Kan lätt skapa kaos hos mig
Duscha själv, klä mig, stå och gå
Är bara vardag för dig

Det värsta är att inget få veta
Ingen plan som kan inge hopp
Det tar onödig energi att ansvariga leta.
Hur man än går tar det stopp.

Jag längtar efter sommar och vinden
Jag längtar till mitt eget kryp in
Jag längtar efter en mulen på kinden
Sova i en säng som bara är min

Längtar efter er alla ❤
Efter soffhäng, prat och skratt
Efter köttsoppa med klimp och fralla
Och som jag saknar min katt

Allas liv fortsätter- som det ju ska
Men jag kan bara tyst titta på
Jobbiga besked nästan varje dag
Jag vill bara resa mig och gå

Bort från sjukhus, prover och att inte få svar
Bort från väggarna jag sett i år...
Jag måste finna vem jag var
Innan allt detta satte sina spår.
Jag måste få uppleva en vår
Jag vill inget hellre än att det går ❤




3 kommentarer:

  1. Vilken dikt! ❤️

    SvaraRadera
  2. Åh,så fin men hemsk dikt! Det går inte att föreställa sig hur det är att vara fånge i sin egen kropp. Hoppas att du kan få några positiva besked nu snart!!!! Kram A

    SvaraRadera