söndag 10 januari 2016

Subutex, besvikelse och kanske en strimma hopp

Just nu ligger jag på hotell Björken i Umeå för att i morgon träffa operationsteamet. Jag bara måste få ett positivt besked nu och komma igång med en operation så kanske kanske det kan bli början på att så småningom få tillbaka ett värdigt liv.

Under mina tre veckor på sjukhuset fick jag byta avd 7 gånger. Ena dagen var det akut med inflammation i tarmen för att nästa dag vara nåt annat. Jag är så fruktansvärt frustrerad och besviken på hur jag blivit bemött under detta vårdtillfälle och det är hemskt hur man år 2016 fortfarande blir sämre bemött och nedvärderas på dom mindre " rumsrena" avdelningarna. Tyvärr finns det personal som utnyttjar sin ställning och gärna petar en i sidan när dom får chansen. Jag var inte ens på rätt avd men sitter du i rullstol kan du inte vårdas på b enheten utan du måste vara på avd 32 som är en psykiatrisk avd.

Ett exempel på personalens syn är då jag rullar ut i köket med min tomma plast tillbringare och undrar om jag kan få lite saft. Personalen säger då åt den andra personalen att " värst vad dom blivit bortskämda med egen kanna...är det för att det varit jul?...alltså bad om lite saft! Frågade man om minsta sak blev man hänvisad runt till typ fem olika personer för att få en filt.

Jag hade planerad inläggning på reuma den fjärde för att få injektioner i leder och smörjning av hud. Hann vara där ett dygn. Sen tyckte läkaren på beroende enheten att jag skulle tillbaka till dom då han skulle justera i nåt läkemedel. Människan har inte ens funnits på plats och efter många om och men fick jag i tisdags prata med honom i tele. Han ville jag skulle stanna till söndag men jag ville hem då på tis. Efter en stund kom vi överens om att jag kunde åka fredag...

När fredag kommer är inget ordnat med hemsjukvården...Dom kan inte dela min medicin förrän nu på tisdag...detta skulle Marcus ordna och skickade flera sms som han ej besvarade. Messade även med sköterskan från hem sjv som sa en sak och sköterskan på missbruks en annan. Uppenbart var det då så att genom att kräva av mig att ta mig till sunderbyn i taxi både lördag och söndag och med allt jävla tjorv med att ta mig dit så trodde dom att jag skulle stanna helgen...Dom trodde fel. Det blev dyrt och trappen är en mardröm! Har aldrig ångrat nåt så mkt som att jag började med subutex. Dom har inte ens särskilt bra smärtstillande effekt och nu är jag helt beroende av att få den...därför kan makthavarna utnyttja det som dom vill. Gör du inte si och så blir det ingen medicin.

Det lät app bra när jag skulle börja. Jag skulle ingå i ett speciellt team och få träffa psykolog och ha nära samverkan med läkare och sköterskor...

Läkaren och min dialog sköts via sms då jag skriver och inte får några svar.

Ett tillägg är dock på sin plats. Det finns väldigt fina skötare och sköterskor. Läkare har tyvärr gjort för många misstag och kan tyvärr ej köra på den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar