Miss u

Så kom då den dagen jag fruktat i hela mitt liv men mest detta sista år. Vår älskade mamma somnade in i tisdags den 14 maj efter över ett års tappert kämpande mot sin lungcancer och på slutet av svåra infektioner. Mamma tappade medvetandet söndag förmiddag och vi barn, mormor, moster Ann-sofie och Sofia satt vid hennes sida hela tiden och hon fick somna in i närvaro av dom hon älskade och som älskade henne över allt annat. I två dygn fanns vi där intill hennes sida, strök henne över kinden och håret och talade om för henne hur älskad hon var, Vi pratade gamla minnen, om hennes barndom, resen vi gjorde tillsammans och spelade Elvis för henne som hon tyckte så mycket om. In i det sista höll vi henne i handen och hon somnade stilla in. 
Personalen var helt underbar och dom gjorde henne så otroligt fin. Hon såg ut som att hon låg och sov och såg så fridfull ut. Dom hade bäddat med fina lakan, tagit bort alla slangar, tänt ljus och det var så vackert och värdigt. Jag kan inte beskriva i ord hur mycket mamma betydde för mig och hur mycket jag håller av henne. 

Jag älskar dig så otroligt mycket mamma! Vet inte hur jag ska orka gå vidare. Saknar dig så obeskrivligt mycket samtidigt som jag inte tagit in vad som hänt ännu. Jag är så glad över att du nu slipper lida samtidigt som det gör så ont över att du inte längre är med oss. Men vi ses igen. Det är jag övertygad om!

Tänder ljus för dig

älskade älskade mamma

mamma som ung

 

mamma i älskade kolonilotten

i kolonilotten

Ville delge er som läser min blogg och dela lite av mina känslor. Min mamma var fantastisk och det vill jag att alla ska få veta. Hon var så stark och så modig under hela hennes sjukdomstid och det var hon som tröstade oss. Hon var så tålmodig och klagade aldrig trots hemska smärtor.
Jag är så tacksam över dom åren vi fick tillsammans och över vår fina relation. Den var unik.