stress

Jag har inget minne av att jag gett min hjärna semester. Fast det är säkert så det har gått till bara det att jag inte kommer ihåg det. Hjärnan är säkert kvar i huvudet men just nu gör den inte mycket nytta. Min egna teori är att om man är med om många jobbiga saker utan avbrott för återhämtning så är det hjärnans sätt att skydda sig. Den lagrar bara det allra viktigaste för att inte helt förstöras och brinna upp. Inte bokstavligen men jag kan ofta känna att huvudet liksom är överhettat. Man får ingen ordning på tankar och handling och man kanske reagerar hårt på saker man förut inte alls tänkt på.

 Mindre viktiga saker får skjutas på framtiden och det blir också ett stressmoment. Allt man måste ta tag i som helt förfallit under lång tid av ex sjukdomar, sorg och andra jobbiga saker. Man orkar bara ta tag i det allra viktigaste och inte ens det många gånger. Det känns som om hjärnan är inpackad i lera eller som att ständigt gå på sömntabletter. Information går inte fram, tankarna är som sirap, jag glömmer saker från en minut till den andra, folk får upprepa saker flera gånger, jag är otroligt trögtänkt, tankarna är splittrade och har väldigt dålig koncentration. Det kan inte vara bra att vara så stressad som jag är. Min stress är inre stress. Allt jag vill, måste och borde göra men inte kan. Att vara fånge i sin egen kropp. Man har konstant dåligt samvete över alla jag borde ringa och hälsa på men inte orkar. Så blir jag stressad av det med. Jag gör bara det absolut nödvändigaste om ens det. Har aldrig varit sen med räkningar men sista månaderna har jag både missat räkningar men även betalat dom två gånger så då fått igen. Känner mig såå stressad över allt jag måste göra och ta igen då jag kommit på benen igen. Idag ringde jag en kvinna från soc för att ifrågasätta en räkning jag fått men hon svarade inte så lämnade ett meddelande att hon skulle ringa upp. Någon timme senare ringer kvinnan och presenterade sig och sa "ja du hade sökt mig" Blev helt kall...kunde inte komma på vad saken gällde och varför jag ringt henne. Tänkte febrilt. Som tur var tillade hon ganska snabbt "om en räkning" då först kom jag på vad saken gällde. Tyckte sekunderna var vääldigt långa innan hjärnan kopplade upp.

Om en frisk person stressar mycket så säger till slut kroppen ifrån och börjar ge fysiska symtom. Det är hjärnans sätt att säga att "nu räcker det" om man struntar i dom signalerna nog länge så går man förr eller senare in i den berömda väggen. Viss stress är inte skadlig så det gäller att hitta en balans där man mår bra. Men det är svårt. Vääldigt svårt!