"gamlingar"

När jag och Pernilla var små och bodde på samma gård hälsade vi alltid på gamla tanter och farbröder som bodde på gården. En av farbröderna hette Arvid och var en liten, smal, gråhårig, snäll och gullig "gubbe". Även fast han säkert var närmare 85 år så halvsprang han över vägen då han skulle handla på Ica. Han hade en fru som hette Matilda (oj vilket minne jag har) Kommer också ihåg att dom bjöd på melonglass.
Alltid då man skulle gå fick man en klapp på kinden av Arvid och så sa han alltid : " Lev och må!" Ett trevligt barndomsminne.
Flera år senare återsåg vi Arvid på ett av stans äldreboende. Han var fortfarande liten och gullig :)

Trivdes verkligen att jobba med äldre människor. Tycker "gamlingar" är så fina (inte alla) och dom har alltid histiorer att berätta från deras barndom. Hade jag inte fått mina problem med kroppen och att äldreomsorgen blev för tung hade jag klart jobbat kvar. Tyckte om att rulla håret, klä dom fina och ta promenader.

Nu börjar man vara i den åldern då ens mor och farföräldrar tyvärr lämnar oss. Saknar min farfar väldigt mkt ibland! Han var en otroligt fin person och har många minnen från honom och somrarna med honom och pappa i Västerbotten. Jag och min bror ville varje år gå på Lycksele djurpark men till slut mutade pappa oss med pengar om han slapp gå.
Sorgligt att den generationen snart inte finns. Har dock turen att fortfarande ha mormor och farmor i livet.