tisdag 27 maj 2014

smärta

Att hantera smärta gör vi på olika sätt. Det finns bättre sätt och sämre. Det finns också så många varianter av smärta och vi är också mer eller mindre tåliga för den. Viss smärta kan man vänja sig vid att ständigt bära eftersom man gjort det i åratal men annan smärta kan vara nästintill omöjlig att härda ut. Det är i såna fall som man kan bli desperat och ta till metoder som inte är särskilt genomtänkta för man tänker inte särskilt klart när man har nog ont. När det gäller mig själv så brukar jag höja dosen på värktabletter och inte riktigt gå efter ordinerad dos/dygnsdos. Jag är såklart medveten om att det inte är så bra då kroppen vänjer sig allt eftersom och till slut är man uppe i väldigt höga doser så det gäller att hitta en balans där. Även fast jag haft så ohyggligt ont har jag inte dragit iväg i någon större utsträckning men har haft ordinerat en större dos sista veckorna och nu vill jag försöka minska ner.

 Då jag var i Umeå satte dom in långtidsverkande samt korttidsverkande morfin efter bukoperationen. Var först helt emot det då jag var livrädd för att fastna i ett beroende igen. Efter samtal med läkaren kring detta med smärtlindring fanns det inte så mycket att välja på när jag efter stomioperationen inte alls tål värktabletter förutom alvedon och dom hjälper exakt ingenting. Varken kropp eller knopp klarar heller av att alltid ha ont. Ben ligger mot ben i båda knäna och ja...det känns.

Det är dock en aning skrämmande att jag själv fått ta tag i detta med urtrappnings schema. Har sökt läkaren sen förra veckan för att få till en träff där vi kan göra ett sådant schema då man inte bara kan tvär sluta med morfin då det påverkar blodtryck, puls osv. Har googlat och tagit reda på hur man ska minska och idag då läkaren äntligen ringde så lät hon väldigt lättad över att jag gjort detta själv...tycker inte riktigt att det är patienten som ska göra sånt utan i samråd med sin läkare. Frågade också om vi inte skulle träffas och gå igenom schemat samt prata kring min nya medicin men hon tyckte det räckte om hon ringde. Saknar min "gamla" läkare. Då var det ordning på torpet!
Förhoppningsvis får jag opereras innan september som var sagt :) :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar