Nu har jag fått hem min Zambo! Känns helt fantastiskt bra. Men har någonstans känt hela tiden att jag kommer att få tillbaka honom. Är såå glad att jag inte gav upp utan åkte en gång till- bra vara tjurig ibland.
Det var meningen att jag och två kollegor skulle äta surströmming och gå ut på olivers igår kväll men både jag och Eva kändes oss risiga så vi hoppade över det. Ringde till mamma och undrade om vi inte kunde åka till mormor och hälsa på över natten ( leta kisse) Sa åt mamma i bilen att om vi nu mot all förmodan skulle hitta Zambo så var det meningen att vi inte skulle gå ut på galej och att vi i stället åkte till mormor.
Vi var framme runt 18 och käkade och efter maten gick jag ut och ropade. Hörde en katt svara mig flera gånger bara ca 3 hus från mormor ( 100 meter ca) men såg ingen och ingen katt kom fram. Beslöt mig för att gå in ett tag och sen gå ut och leta igen då det blivit mörkt och ha med ficklampa för då kan man lättare se kattögon blänka i ex träd. Jag och mamma gick ut, gick runt byn och ropade och lyste bland träden men ingen kisse. Då vi nästan är hos mormor igen på det stället jag tidigare hörde en katt jama så jamade det igen...lyste med lampan och fick då se ett par kattögon i mörkret men tyvärr var det fel katt. Den satt på bron till ett övergivet hus och pratade med oss och kom fram och var väldigt kelig. Blev besviken och trodde att det var den katten jag hade hört och inte Zambo. Katten bor alldelens vid mormor och följde efter oss då vi gick. Av nån anledning vänder jag mig om och lyser med lampan mot stället där vi var och hör i samma veva en plinga. (Zambo har halsband med plinga)
Ser en katt men det är för mörkt och katten för långt bort för att jag ska kunna se om det var Zambo. Stannar och lockar och katten kommer mot mig. Ser att det är Zambo men han är otroligt rädd och springer iväg igen men vänder och springer upp och ner i dikena och i stora cirklar runt mig. Bestämmer mig för att sätta mig ner på asfalten/vägen och pratar samtidigt lungt. Då kommer han tillslut fram! Trodde inte han skulle våga... han nosar på mitt hår och börjar sen spinna och kommer upp i famnen där mitt på vägen. Bär honom hem till mormor och han verkar mkt nöjd över att få komma in. Han tyckte det var gott med grädde och kattmat men var i jättegod form och minst lika rund som innan :) inga sår eller skador.
Han har hållit mig vaken hela natten för han har varit superkelig och trampat, dregglat, spunnit, borrat in sig i mitt hår, under armen och bufflat och velat vara jättenära hela natten. Han verkar saknat mig med!
Nu är vi hemma och han verkar känna igen sig och vill ut. Han har dock utegångsförbud några dagar så han hinner acklimatisera sig igen. Han är mkt mer skvättig nu och reagerar på ljud och sover på golvet och helst bakom något. Tror han befunnit sig i Gunnarsbyn hela tiden men inte vågat sig fram,men på kvällen då allt var lungt och med den andra kissens hjälp så kom han tillslut :) Slutet gott och allting gott! Är sååå glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar