torsdag 11 mars 2010

Home sweet home

Nu är jag hemkommen från den stora metropolen Gällivare. Höll dock inte på att bli någon resa då jag inte tänkte hoppa på tåget för att det stod Narvik på det. Gick in och satte mig i vänthallen och tåget stod på perongen och tiden den gick. Efter en stund såg jag en tavla där det stod att tåget till Narvik skulle gå exakt den tid mitt tåg skulle gå så började ana lite oråd... frågade en kille i vänthallen om han visste om tåget gick till Gällivare. Jaa det bör det göra sa han eftersom det ska till Narvik. Jaha?? måste man ha MVG  i geografi och veta att Gällivare är på samma väg som till Narvik för att veta att man är på rätt tåg? Kan dom inte ta och skriva ut alla stopp på vägen?? Chansade dock då det bara var minuter kvar och satte mig på tåget och tänkte att ja.. konduktören säger väl till om jag är på fel tåg. Men tydligen var jag på rätt tåg för har i allafall varit i Gällivare nu.
På tåget åkte två gulliga barn med sin pappa och pojken var tydligen väldigt törstig och ville ha mer dricka men det fick han inte. Han tjatade länge och tillslut utbrast han - Men jag torkar uuuuuuuuuuuut :) haha- kan man det ordet då man är typ 5?

Träffat teamet under två dagar som bestod av läkare, psykolog och arbetsterapuet. Dom frågade 1000 frågor var ungefär, intervjuade och jag fick fylla i olika formulär. Psykologen var helt underbar och hade gärna fortsatt prata med henne för fick omedelbart förtroende för henne så det var ju synd hon inte var i Luleå. Är väldigt svårt att få tag i en bra psykolog man känner att man kan öppna sig för. Dom ska tillsammans göra en bedömning på hur mtk dom anser att min arbetsförmåga ligger på. Rätt jädrans konstigt att tre för mig okända människor ska göra den bedömningen då jag känt reumatologens team i 18 år nu... dom skulle nog göra den bedömningen mkt bättre. Tror dock att dom ansåg att jag jobbade mer än nog mkt så är inte orolig för att dom tycker jag ska jobba heltid.
Utöver träffarna med teamet har jag ätit, läst, sett på tv och haft oerhört trååååkigt. Sov uselt då rummet var svinkallt och det sprang människor i korridoren med högklackat och pratade högt.

PÅ tåget hem stod det klart och tydligt Luleå så det kändes tryggt. Dock tyckte jag att det körde åt helt fel håll men kände att det inte var läge att i frågasätta det :)
Tycker att det borde finnas två knappar i taxibilarna. Man trycker på grön om man vill prata med chauffören och på röd om man inte vill det. Antar att det är deras jobb att prata och vara artiga men överviktiga, äldre herrar  i 60 års åldern är jädrans snackiga (en del) och det är inte jag- i allafall inte före 11 på förmiddagen. Är inte mkt för att väder och vind prata.
Hade en väldigt social och kelig katt här hemma som höll på att äta upp mig hela kvällen. Pappa har varit här och matat honom och det var nån specialblandning i skålen bestående av kattmat, grädde och bullens varmkorv. Tror inte zambo uppskattade den menyn för han var huuuungrig.

I övrigt så är det mkt sämre i både leder och i luftrören. Haft stora problem med andningen några dagar nu igen så nu har dom remitterat mig till lungkliniken men det lär ta ett tag. Ska till vc i eftermiddag och få antibiotika då det antagligen är aktiva inflammationer i luftrören samt i bihålorna. Förbannat less på att inte kunna andas normalt och bete mig som en fisk på torra land. Skulle lätt få vilket jobb som hels på dom sk " betalnummren"- som jag flåsar :)  Fick även reda på att jag utvecklat Artroser nu i knälederna och det var väl rätt väntat efter 18 års aktiva inflammationer med hundratals cortisonsprutor men känns ändå tråkigt. Det är ju skador som är bestående och som bara blir värre. Oftast försöker jag inte tänka så mkt på framtiden men ibland kan jag inte låta bli att undra hur detta kommer påverka mig om typ 15 år? Sjukdomen har nu gjort så att jag fått många andra följdsjukdomar och kroniska skador och vissa dagar påverkar den vetskapen mig oerhört negativ.
Nåja... inte så mtk att göra åt den saken och det är tur att jag är utrustad med en rejäl dos tjurighet i allafall och man får försöka focusera på det man har och kan göra i stället.
Nu ska jag stapla lite ärtor med boxarhandskar så ni får ha det så bra :) kram!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar