lördag 20 mars 2010

Lördag kväll.

Sitter på jobbet och har stängt för kvällen/natten. Nu är det bara jag här. Kvällarna kan kännas ganska långa ibland då vi bara har tre kanaler här att titta på. Körslaget är väl inte mitt favoritprogram direkt och på datorn finns det inget ljud och hur många varv jag än går till kylen så finns det fortfarande inget gott där. Brukar " låna" nån godbit av min kollega Eva ibland...(nu läser hon säkert detta ,haha) men tycker att hon har blivit slarvig på att lämna nåt gott på sin hylla. Skärpning! :) Soya korv och bönor får hon behålla.

Att jobba inom psykiatrin kan ibland vara rätt tungt psykiskt men även ett väldigt givande arbete. Ibland kan det vara tungt att se människor som mår så dåligt utan att kunna göra så mkt. Man får se och höra både det ena och det andra och ibland har man något vettigt svar att komma med men ibland har man det inte. Idag kommer en av mina kunder in på kontoret och följande dialog utspelar sig.

Kund:  (tittar på mig och frågar) är du där??
Jag:     jo jag är här. Det ser du väl?
Kund: jo.. men jag tänkte bara i fall du blivit inplastad
Jag:     inplastad? hur menar du nu?
Kund:  Jaa.. det kan ju hända ibland... att man liksom blir inplastad i sånt där gladpack.
Jag :    eh.. jaha? ja men jag är inte inplastad i allafall så kom in du ( skulle ta medicin)
Kund:  Har du kvar katten?
Jag:     jadå han är kvar.
Kund:  Har han blivit inplastad någongång?
Jag:     nej varken han eller jag har blivit inplastad och det ska du inte heller bli.
Kund:  Är du säker?
jag:      Absolut!
Kund:  för det låter inte vidare trevligt
Jag :    nej jag håller med dig.
Kund:  Stolen har fastnat i baken. ( satt ner och tog medicin)
Jag:     Nämen det tror jag inte- res dig bara upp får du se.
Kund:  Du har rätt- det kändes nog bara så.
Jag :    jaa... tur den inte satt fast då för då hade du fått sitta här i natt :)
Kund: haha- ja det vore ju inte så kul
Jag:    nääää :)

Man har inte alltid dom rätta svaren eller dom rätta sakerna att säga men för det mesta brukar det ordna sig på ett eller annat sätt. Ofta räcker det bara med att lyssna. Kan inte föreställa mig hur det är att vara riktigt psykiskt sjuk och hur världen och omgivningen ter sig för dom.

Nää nu lite boooooook :) trevlig helg och pilutta er alla som är bakis i morgon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar